Halt och lytt

Krämporna hopar sig. Inte nog med att axlarna fastnat vid öronen och kristallerna spökar med mitt balanssinne. 1:ans häst, ett ungerskt halvblod som bor här i vinter, tyckte förmodligen att jag var för långsam med att öppna grinden till hagen igår morse och valde att visa det genom att sätta tänderna i min högra överarm. I morse tyckte han att hunden var ett potentiellt dödshot och tog sin flyktväg över mig. Hästar på flykt är stora, tunga djur! 

Där står han och ser oskyldig ut.

Antar att jag fått vad som kallas lårkaka, för jag haltar, är svullen och ett par rejäla blåmärken håller på att sprida sig.

"Spark i baken"

Fick en kommentar från Helena idag och det fick mig att inse att jag faktiskt inte gjort något inlägg sedan i november då vi hade tvingats avliva vår 50-kgs hund. Tack för "sparken i baken" Helena! :)

Anledningen till tystnaden är först och främst att jag inte tycker mig ha något att berätta, men även att jag är fullt upptagen med livet som rusar fram i överljudsfart.

För att komprimera senaste månaden så har jag och några utvalda getter varit statister i det årliga bygdespelet på hembygdsgården. Uruselt väder, men förvånansvärt mycket folk ändå.

"Bondmoran" trasslar ut en intrasslad Naima.

Någon dag efter bygdespelet bar det, för andra året, av till Gammlia med ett gäng jämtgetter som ska förgylla deras sommar i år igen.

1:an med sambo ska så fort som möjligt flytta in i huset vi "råkade" köpa i höstas och ta med sig både hästar och höns, så där tillbringas en hel del tid med renovering för att göra det beboeligt.

Vi har även "råkat" köpa grannhuset som delar gårdsplan med det tidigare, men det lilla torpet duger tyvärr bara till att göra garage utav.

1:an har även skaffat en valp som jag ganska ofta fått äran att passa. 

Stundtals har han bott här hos oss då husse och matte jobbat, men det är ju bara roligt trots att jag får räkna med söndertuggade saker och en och annan olycka på golvet. I och för sig kände jag mig inte fullt lika positiv då han lyckades bajsa ner mina mc-byxor....

Vi var till utställningen i Vännäs och tittade på en tänkbar ny ras.

 50-kgs hunden var ju en blandras, men jag har lusläst rasbeskrivningar och hittat en ras vars beskrivning stämmer ganska exakt med honom. Grosser schweizer sennenhund är en relativt ovanlig ras och det föds få valpar, men kanske finns det ändå en valp till mig inom en överskådlig framtid.

Ponnyn och Nordsvensken skulle som vanligt jobba med barnridning på midsommarafton, men Nordsvensken, som är borta på bete över sommaren, hade fått stryk av en annan häst och blivit halt, så han fick ledigt, med ponnyn var ju "fit for fight", så hon skulle i alla fall få tjänstgöra....trodde jag.

Strax innan vi skulle åka, skulle jag bara göra den sista finputsningen och bland annat kratsa hovarna på henne, men det såg ut som om hon trampat i svart smörjolja, vilket jag inte kunde förstå när hon skulle ha gjort. När jag försökte kratsa bort "oljan" sjönk plötsligt hovkratsen djupt in i hoven och det började rinna blod. Hjälp, vad händer!? Hennes hovslagare bor 10 mil bort = vill inte åka ända hit för 1 häst och vi hade körförbud på hästtransporten. Min buttre man som normalt sett tycker att det daltas för mycket med djuren fixade en besiktningstid redan på måndagen och ställde upp och skjutsade ponnyn tur och retur, 20 mil, till hovslagaren efter jobbet. Anar att han förstår att hon är min ögonsten och att jag inte skulle bli så rolig att leva med om jag även skulle mista henne så kort efter 50-kgs hunden och favvokatten. 

Domen då? Hon hade trampat på något och skadat strålen, men prognosen är god. Hon går för närvarande gipsad, har inte ont och som jag förstått det (ska dubbelkolla för säkerhetsskull) ska hon få ta bort gipset om någon vecka.

Lördagen tillbringade jag traditionsenligt uppe på berget som vätskekontrollant vid den årliga löpartävlingen,sedan gjorde jag det enkelt för mig och tog med hela familjen till Tacoafton på campingen.

Eftersom jag är mästare på att skjuta upp gruvsamma saker och lägenheten var uppsagd tills i dag var vi tvungna att städa ur 2:ans lägenhet senast i går. Maken, som jobbar förmiddagsskift den här veckan, undrade om det var okej om vi åkte dit vid 20-tiden eftersom han hade en hel del att fixa med innan. Visst tyckte jag, eftersom lägenheten bara är en etta med kokvrå. Klockan hann bli 22 innan vi kom oss iväg och i samma ögonblick kom jag på att jag glömt bort mitt kvällsjobb. Det slutade med nattarbete, men som tur är har jag första semesterveckan och hästarna går ute dygnet runt, så jag kunde kosta på mig liiite sovmorgon. 

I stort sett alla djur har fått komma ut på bete och har inte hunnit börja rymma än, så lite andrum från djurskötseln har vi just nu, men då tycker i stället maken att det är lämpligt att fylla 50....

Menyn är ganska klar och partytältet är nästan uppe, men vart finns tiden och inspirationen för festligheterna?

Som grädde på moset behöver min gamla mamma extra hjälp och omsorg eftersom hon senaste åren börjat visa tecken på demens och inte alltid klarar vardagen på egen hand. Tack och lov har hon ingen självinsikt, utan tycker bara att det är trevligt med uppmärksamheten och att allt i övrigt är som vanligt.
Hoppas att jag finner tid och inspiration till åtminstone ett till inlägg i sommar?

Ha det gott så länge!

I hästens tecken.

Dagen har oplanerat gått i hästens tecken.

I morse skjutsade jag barnen till skolan, åkte hem och släppte ut hästarna, tog 5:an och hundarna med mig in till byn, hämtade ut ett paket på macken, köpte semlor på affär´n och åkte hem till mina gamla föräldrar på en snabb kopp kaffe. 

Skyndade mig tillbaka hem igen eftersom skolan skulle sluta tidigt idag och möts då av fyra glada förrymda hästar på gården. 

Dom hade inte en tanke på att låta sig fångas, så först bar det iväg in mot byn innan jag hann genskjuta dom med bilen och dom gjorde helt om för att i stället springa mot grannarna. 

Efter att jag åter hade genskjutit dom med bilen tyckte dom tydligen att det var lugnast att springa hem igen och jag lyckades äntligen stalla in dom en efter en. 

Problemet var nu bara att jag inte hade någon hage att släppa ut dom i, så jag hade följaktligen stallat in dom för kvällen i boxarna som jag inte hunnit mocka och klockan var bara 11.30. 

Nu har jag ägnat kvällen åt att plocka ut en och en häst på stallgången medans jag kärrat ut allt ur alla fyra boxar, fyllt på nytt spån och fixat en ny hage tills i morgon. 

Medans jag ändå hade hästarna uppbundna passade jag också på att ge dom lite extra omvårdnad och kände själv hur mycket det ger mig att få vara i stallet.

Att umgås med hästar gör mig lugn, harmonisk och lycklig trots att det naturligtvis även innebär mycket arbete också. 

Helt enkelt underbara djur! 

Domen

Nu har nordisen varit till Hästkliniken och fått sin dom. Hurra, ingen röta så långt ögat kunde nå! I stället har han "frostsprängda" hovar. Enligt hovslagaren har hans hovar sugit upp ovanligt mycket fukt den här blöta, långa, konstiga hösten och nu när det blev smällkallt frös helt enkelt fukten i hovarna till iskristaller som gjorde att det ramlade bort bitar. Skönt att veta att det inte är mitt fel och att det kommer att läka ganska fort. Nu har han fått travskor, som är bredare än vanliga, på bakhovarna och jag skulle till och med få börja rida honom om två veckor.

Hans bästis Tinkern blev i alla fall glad över att få hem sin kompis igen.

Nordisen visar sin glädje över att vara hemma?

Holy sh....

Ställde upp nordisen på stallgången i går kväll medans jag mockade hans box och får en chock när jag upptäcker att hans bakhovar håller på att trilla bort bit för bit. 

Efter att ha MMS:at fotot till diverse kloka människor börjar jag kanske förstå vad som har hänt. 

Jag har visserligen noterat att hans bakhovar sett lite fransiga ut, men inte tagit så allvarligt på det eftersom det börjar vara dags att ta hem hovslagaren igen och jag tänkte att det fixar sig ju då. 

Teorin är nu att han har röta (varför upptäckte inte hovslagaren det sist han verkade?) som fått hovväggen att släppa och eftersom det var -28 här i helgen har hoven blivit så hård av kylan att bitarna brutits loss pga det.

Tack och lov verkar han inte ha ont eftersom han springer och rör sig precis som vanligt.

Nu blir det en tur till Hästkliniken för att höra vad som kan göras. Lång konvalescens blir det hur som helst eftersom hoven i bästa fall växer 8 mm/månaden.

Skäms på mig!  

Älskade fyrbeningar

På kvällen när jag har "degat ner mig" ordentligt känns det så drygt att kliva upp och gå ut för att ta in hästarna och utfodra alla fyrbeningar, men när jag väl är där ute finns det inget bättre.

Jag kan stå och gnugga ett öra och klia en hals hur länge som helst. Tala om energiboost! =)

Älskar det/dom!

Puss min vackra springare

Bondungar

Jag är inte född "bondunge", men har alltid haft ett brinnande djurintresse och från början var det särskilt hästar jag vurmade för. 

Tyvärr är jag uppvuxen under/efter Sveriges stora avhästning så det fanns inga hästar kvar i min omgivning. Hästen var nästan ett mytologiskt djur för mig.

Jag fick inte möjlighet att lära mig rida förrän jag började på högstadiet och då bara under två terminer eftersom min kompis som jag brukade få följa med flyttade. 

Min morfar, som nästan alltid hade två hästar och var väldigt avelsintresserad avvecklade jordbruket och slaktade sin sista häst samma år som jag föddes.

Min mamma brukade få inackordera mig hos jordbrukande släkt och vänner någon vecka varje sommarlov för att jag skulle få mitt lystmäte.

När jag träffade min man hade jag ingen aning om att han var tvättäkta bondunge, eftersom han tyckte att det var pinsamt och höll det hemligt. 

Det var min svärmor, född 1920, som gav mig mina grundläggande kunskaper om jordbruk och djurhållning innan jag anmälde mig till en distansutbildning i Husdjursskötsel och Växtodling.

Hon hade skött om korna och mjölkat sedan hon var 8 år. Hon brukade även prata längtansfullt om fåren hon mindes från sin uppväxt, men som inte längre fanns kvar eftersom dom ersatts av modernare köttraser med lång svans och kort dålig ull. Den gamla rasen hade kort svans och så lång ull på hösten att det bildades en mittbena på ryggen och ullen sviktade upp och ner när dom gick. Hennes barndoms får släpptes på skogen över sommaren, men det var väldigt viktigt att hämta hem dom igen innan löven började falla för då blev dom visst så skygga att det nästan var omöjligt att få tag på dom. 

Tyvärr dog min svärmor 1999, så hon hann aldrig uppleva mina Klövsjöfår som på pricken stämmer överens med hennes beskrivning av barndomens får.

Jag tycker att det är särskilt roligt att mitt djurintresse har gått i arv till mina barn. Ja dom är faktiskt äkta bondungar och stolta över det. 1:an har till och med valt att gå Lantbruksutbildningen och är med sitt gedigna intresse och kunskap till stor hjälp för mig. 

Så det kan gå...

..., men tur att byxorna var på.

1:an skulle köra upp för lätt mc igår morse. 

Enligt körläraren skulle dom samlas på körskolan strax efter kl 7 för en sista genomgång och lite övningskörning innan dom skulle infinna sig på gokartbanan för själva provet.

7.20 lämnade jag av 1:an med ett "lycka till" vid körskolan och styrde färden hem till min kompis för lite morgonfika och hästklappande. 

Kl 8 ringer 1:an och undrar om jag kan skjutsa till gokartbanan eftersom ingen dykt upp på körskolan. Jag lämnade 3:an, 4:an och 5:an i kompisens vård och lyckades lämna av 1:an vid gokartbanan endast fem minuter försenad. 

Sådär ja, "lycka till" igen och tillbaka mot fikabordet. 

"Kan du hämta mig igen, för här finns ingen mc till mig?" 

Tillbaka till körskolan för att hitta åt någon som kan bistå med en mc och gärna en körlärare också. Morr! Efter många om och men får vi besked om att det ska dyka upp en ersättare istället för den semesterledige läraren. Nu måste ju bara resten av dagen bli bra? 

Ursula Farming med sitt hingstföl e. Chocolatier

Annadea Egilina med sitt fjolårsföl Syster Sol e. Pine Chip

När vi precis tagit oss ut till kompisens hästhage för fölgos och hästklappning av idel ädel hästadel ringer det igen. 

"Kan du hämta mig på körskolan? Jag har bromsat omkull med mc:n och dom vill att jag ska åka till sjukhuset för att dokumentera skadan." !!!! 

Vid en närmare titt är det bara ett skrubbsår på knät, men mcbyxorna är lite trasiga.

Jag var förberedd på att det skulle bli en lång väntan på akuten, men vi fick gå före alla i kön, eller snarare åka, för dom spände omedelbart fast 1:an på en brits med ryggbräda och nackkrage. Blodtryck, dropp, syrgas, EKG och röntgen...för ett skrubbsår? Till råga på allt fick jag lov att lämna 1:an på sjukhuset över natten för observation...för ett skrubbsår? Jag kan inte säga annat än att personalen på akuten tar sitt jobb på största allvar och inte låter "någon sten ligga ovänd", vilket i och för sig är bra.

Dagen blev lång för samtliga och jag måste verkligen beundra 3:an, 4:an och 5:an som utan knot tillbringade större delen av dagen väntandes i bilen. 

Duktiga barn!

Midsommar

En sen midsommarhälsning från en frånvarande bloggerska.

Hoppas din midsommarafton har varit bra?

Jag och barnen har som vanligt haft ponnyridning vid den officiella midsommarstången och sedan var mina gamla föräldrar hitbjudna på middag.

Jag jobbar en vecka till, sedan kanske jag får lite inspiration att skriva ett inlägg eller två under ledigheten?

Ha det gott!

Shettisen smyckad i midsommarkrans.

Ner för räkning

Jag sover och sover, och när jag vaknar sover jag lite till, sen tar jag en tupplur.

För att hinna med allt borde jag sova mindre och ha fler timmar på dygnet, men min kropp har tydligen bestämt att jag borde sova mer, så det i slutändan blir mindre tid över till viktigare saker. Suck....

I lördags var mina getter Naima och Idun med sina killingar statister vid ett bygdespel. Idun trodde att alla blivit komplett galna, men Naima och killingarna tyckte att det var riktigt trevligt.

Naima njuter på filten tillsammans med sin getare.

Idun håller koll på galenskaperna medans killingarna ligger och vilar efter att  ha haft akrobatuppvisning på killingars vis.

2:an och 3:an hade ponny-/hästridning och jag.....ja, jag var väl bara övervakare så att allt fungerade.

När vi skulle hem vid dagens slut började vi med att lasta getterna på transporten. 

"Fäbojäntan" på väg hem med getare och hästar efter dagens slut.

När jag kom tillbaka ner till "fäbon" för att hämta hästarna skulle jag dra upp tjuderstolparna som vi slagit ner och tog i ordentligt. Pang mitt på näsbenet! 

2:an hade passat på att dra upp stolparna medans jag var borta, men bara släppt tillbaka dom i hålen igen. Jag såg bokstavligen stjärnor och upplevde hur min näsa förvandlades till en pulserande clownnäsa. Idag kan jag stoltsera med en prydsamt grön/blå näsrot på jobbet. =)

Hästar och ungar

Shettisen är bäst, utan protest!

Jag tänkte att hon skulle få dra släden efter skoterspåret medans 3:an skulle rida welshen.

Plopp så försvann hon genom snön och ena skackeln gick sönder, men brydde hon sig om det?

Nej, hon låg snällt kvar tills jag tagit lös henne och sagt att hon kunde kliva upp. <3

I stället tog vi en skogspromenad och 5:an fick rida. Mysigt det också. =)

Bilden från ifjol, sämre väder, men samma barn och ponny.

Vedkörning

När skotern strejkar och veden behöver köras hem är det tur att man har finaste shettisen som ställer upp och gör jobbet. Att 1:an dessutom blev intresserad av att lära sig köra häst är ju bara en bonus. =)

Inte alltid alla hästar hemma

Hästarna rev vinterhagen och rymde X antal gånger i förrgår, så dom fick lov att stå inne hela dagen igår. 

Ingen hann reparera och ingen av oss kunde vara hemma och fånga in dom när om dom rymde igen.

Jäklar i min lilla låda vad mycket skit det kommer från en häst som tvingats stå inne?! 

Jag fick säkert kärra ut 6-7 fulla skottkärror mot 1-2 i vanliga fall. Undrar om dom bajsar bara för att hämnas?

Tur att jag tycker att det är ganska gemytligt att mocka. =)

 Sötmularna!

Notera särskilt tinkerns mustasch. =)

Nu händer det saker!

Efter ett "sabbatsår" är vi äntligen på gång igen.

Getterna har fått flytta ut till sitt nya boende så att stallet kan rivas ur och gjutas nytt golv i. Hästboxarna som stått och väntat ute i porten i flera år ska äntligen monteras upp. Längtar!

Med vindnät på långsidan.

 

Bygget får med beröm godkänt av Dagny?

Foderhäcken som rymmer en hel hösilagebal får i alla fall med beröm godkänt av mig.



Mysigt att få bädda ner sig i fräsch spån.

 

Maken jobbar på bra. =)

Shettisen har varit till hovslagaren idag.

Jag var riktigt nervös eftersom hon har problem med "hovröta" och jag kände att jag inte kunnat sköta om hovarna som jag velat pga av den här blöta och geggiga hösten.

Döm om min förvåning när hennes hovar var bättre än på länge!?

 

Tjing!

Regnet det bara öser ner

Ett tag var det faktiskt uppehåll och jag var nästan på väg att ta av hästarna deras regntäcken.

Som tur var gjorde jag inte det, för hör och häpna, nu regnar det igen.

Vad jag däremot gjorde, var att lämna stövlarna ute på bron och dom är bevisligen vattentäta eftersom allt regnvatten står kvar....

 

 

 

Tomt

1:an är levererad till gymnasieskolan igen och det känns så tomt.

 

Jag försökte ringa i kväll för att få höra rösten, men fick bara till svar "Kan jag ringa upp?". Nu tre timmar senare har jag fortfarande inte fått något samtal. Ska jag sitta uppe och vänta, vara jobbig och försöka ringa igen eller helt enkelt gå och lägga mig?

 

Jag har försökt få med mig maken ut på en ridtur, nu när vi tillsvidare har två stora hästar på går´n. Visserligen lyckades jag inte locka med honom i kväll, men det låter inte helt omöjligt en annan kväll. Hoppas, för visst är det väl sånt som kallas för förspel romantik? =)

Så var dom fyra



Hastigt och lustigt har jag blivit med fyra hästar/ponnyer.

Tjejen som haft Nordisen på bete i sommar kom med kort varsel in på en utbildning och hade ingen möjlighet att behålla Tinkern. Eftersom hans före detta stallkompis, Welshen, redan står här fick även han komma hit tillsvidare.

På grund av hans erkända koskräck fick vi rida en lååång omväg över berget och så att säga komma hem bakvägen för att garanterat inte träffa på några kossor. =)

Jag tycker att vi har fixat nog med action på byn för i sommar.

Kvällsritt

Så härligt att äntligen ha en ständig ridkompis efter alla år i ensamhet!

I kväll har vi varit på vår första riktiga långritt tillammans.

Det gick hur bra om helst förutom att ponnyn vägrade gå över gamla åbron, men det löste sig ändå eftersom hon, till skillnad mot nordisens beteskompis, vågade passera våra kossor utan att falla i sken.

En och annan galopp och lite vackra naturupplevelser blev det i alla fall.

Action på byn

Det blev en händelserik fredag!

Jag skulle hämta hem nordisen från betet några dagar och tyckte att hans beteskompis också kunde få följa med för att slippa vara ensam.

Allt gick enligt planerna tills det var en knapp kilometer kvar. Då blev beteskompisen så rädd för våra kossor att han lämpade av sin ryttare på stigen, skenade rakt genom kostängslet, upp på vägen och genom hela byn. Jag hade ju inget annat att välja på (sen jag kollat om min medryttare var okej) än att sätta efter honom i galopp. Efter några kilometer hann vi upp honom, men då var han så stirrig att vi valde att låta honom återvända hem till sin egen hage igen.

Nu går nordisen tillfälligvis här hemma...

...men mina fingrar blev skinnflådda på kuppen.

Det känns i alla fall bra att man har ordnat lite action på byn så att folk har något att prata om annat än vädret. =)

Lat och lyxig

Maken satte barnen i lite välbehövligt sommarlovsarbete i eftermiddag.

Efter en stund kom 4:an tillbaka in och undrade varför det bara var dom som behövde arbeta och inte jag?

"Jag tvättar ju, har precis bjudit er på lunch och håller på att diska bort!" svarar jag, varvid 4:an kontrar med att "DET är ju inget arbete, så DU gör ju INGENTING!" Vavava!?

Jaha, men eftersom jag ändå bara latar mig hela dagarna tyckte jag att det passade med en lyxig skogstur på den här "ädle" springaren också... =)