Så härligt att äntligen ha en ständig ridkompis efter alla år i ensamhet!
I kväll har vi varit på vår första riktiga långritt tillammans.
Det gick hur bra om helst förutom att ponnyn vägrade gå över gamla åbron, men det löste sig ändå eftersom hon, till skillnad mot nordisens beteskompis, vågade passera våra kossor utan att falla i sken.
En och annan galopp och lite vackra naturupplevelser blev det i alla fall.
Vad mysigt! :)
SvaraRadera