Prickigkorv

I natt har jag sovit med en kvidande och sparkande "prickigkorv". 5:an har fått vattkoppor och jag fick inte ihop till många timmars sömn. Kändes så där när väckaren ringde och det var dags att kliva upp till jobbet. Maken som har ledigvecka försökte ta hand om sjuklingen i natt, men det var bara mamma som dög. Måste vara mina magiska händer som kan lindra det mesta bara jag stryker med dom över det onda. =)

Nu väntar jag bara på att även 4:an ska insjukna. Hoppas det inte dröjer så länge. Lika bra att få det bortgjort. 1:an, 2:an och 3:an gjorde bort sitt för tolv år sedan, så där är det lugnt. 

Bilbekymmer

För en, känns det som, hel evighet fick jag punktering på vår familjevan nedanför huset  och bilens domkraft gick sönder så jag fick lov att gå hem och hämta garagedomkraften för att skifta däck. Tydligen hade maken inte lyssnat på det örat, för i torsdagskväll/natt ringde han och ville ha hämtning eftersom han kört punktering på väg hem från jobbet och hör och häpna, domkraften var TRASIG. Innan jag hann ge mig iväg med en kallstartad bil i -17 fick han lift med en lastbil, så jag behövde bara hacka tänder i 1½ mil i stället för 4. Yay, eller nåt....

Som bekant försöker jag bevara den gamla lantrasen Klövsjöfår och ville därför skaffa en ny obesläktad bagge till mina tacklamm från i fjol. Då är det ju jättepraktiskt att det i grannbyn finns en genbanksbesättning med Klövsjöfår för utbyte. Jag bokade mig tidigt för en bagge som tyvärr gick och dog strax innan avhämtning, så jag fick nöja mig med årets minsta krake. Inte så mycket att avla på, men bättre än ingenting tänkte jag och hämtade honom på vinst och förlust. Det visade sig bli förlust, för i torsdags låg han död trots fri tillgång på grovfoder och isolerad ligghall. Om jag får några lamm efter honom till sommaren blir jag glatt överraskad. Som tur är har jag två baggar till som går med utvalda tackor.

Domen

Nu har nordisen varit till Hästkliniken och fått sin dom. Hurra, ingen röta så långt ögat kunde nå! I stället har han "frostsprängda" hovar. Enligt hovslagaren har hans hovar sugit upp ovanligt mycket fukt den här blöta, långa, konstiga hösten och nu när det blev smällkallt frös helt enkelt fukten i hovarna till iskristaller som gjorde att det ramlade bort bitar. Skönt att veta att det inte är mitt fel och att det kommer att läka ganska fort. Nu har han fått travskor, som är bredare än vanliga, på bakhovarna och jag skulle till och med få börja rida honom om två veckor.

Hans bästis Tinkern blev i alla fall glad över att få hem sin kompis igen.

Nordisen visar sin glädje över att vara hemma?

Holy sh....

Ställde upp nordisen på stallgången i går kväll medans jag mockade hans box och får en chock när jag upptäcker att hans bakhovar håller på att trilla bort bit för bit. 

Efter att ha MMS:at fotot till diverse kloka människor börjar jag kanske förstå vad som har hänt. 

Jag har visserligen noterat att hans bakhovar sett lite fransiga ut, men inte tagit så allvarligt på det eftersom det börjar vara dags att ta hem hovslagaren igen och jag tänkte att det fixar sig ju då. 

Teorin är nu att han har röta (varför upptäckte inte hovslagaren det sist han verkade?) som fått hovväggen att släppa och eftersom det var -28 här i helgen har hoven blivit så hård av kylan att bitarna brutits loss pga det.

Tack och lov verkar han inte ha ont eftersom han springer och rör sig precis som vanligt.

Nu blir det en tur till Hästkliniken för att höra vad som kan göras. Lång konvalescens blir det hur som helst eftersom hoven i bästa fall växer 8 mm/månaden.

Skäms på mig!  

Hundvalp

 

Familjens senaste tillskott fyllde fyra månader i förrgår och artar sig riktigt bra.

Skitgöra

Vi har bokstavligen haft en riktig skitmorgon. 

Maken skulle styra ut gödseln från lösdriften när en stut fick upp grinden och sprang rakt ut på gödselplattan. Där upptäckte han ganska fort att det var en mycket dålig idé (vilket även en bock erfor för två år sedan) eftersom han omedelbart sjönk så att endast huvudet var ovanför ytan. Närmast lagår´n är gödselplattan 3 meter djup och gödsel är som kvicksand, så där kan en hel stut lätt försvinna om man inte får upp honom fort nog. Vi fick lägga ut plankor för oss att gå på, så vi kunde sätta på honom en grimma och sedan dra upp honom med hjälp av grävmaskinen.

Tyvärr kastade sig även valpen rakt ut i gödsel när hon tyckte att hennes hjälp behövdes. 

Eftersom hon är så mycket lättare än stuten kunde hon kravla sig därifrån för egen maskin, men tyckte att upplevelsen var så otäck att hon sprang raka vägen hem där barnen var vänliga nog att släppa in henne i huset....

  

Så här kan det se ut när en glad valpsvans full med med koskit penslar väggar och skåp omkring sig. 

Dagens skitgöra var dessutom bara som grädde på moset eftersom vi, när vi skulle gå och lägga oss igårkväll, upptäckte att en katt tydligen varit instängd i 1:ans rum ett par dagar och gjort allehanda behov i sängen.... många gånger. Bläää.

 

Blåslagen morsa med barnlogistikproblem

Idag slog jag ihjäl mig lite grand igen. 

Jag berättade aldrig om förra gången, men det var i mitten på november som jag flög som en vante ner från bron när jag skulle gå ut och ta in hästarna. Den gången var det vänster axel som fick ta smällen och den är fortfarande inte bra. Idag var det höger höft och huvudet som fick det. Förra gången var maken hemma och kom faktiskt springande till min undsättning, men idag jobbar han 12-timmars, så jag insåg att jag fick försöka kravla mig in bäst jag kunde själv. Ajajajaj

Jag hade sedan tidigare lovat 3:an och 4:an att vi skulle åka och titta på "Sune på bilsemester" i eftermiddag, men så fick 5:an en inbjudan till ett badkalas som krockade tidsmässigt med filmen. Vem/vilka skulle jag bli tvungen att göra besviken nu då? Jag har ju trots idoga försök fortfarande inte kommit på hur man klonar sig. Tack och lov tyckte 2:an att det kändes helt okej att följa med 5:an på kalas och min gamla mor ställde upp på att skjutsa hem dom därifrån. 

Jag har sådan respekt för singelföräldrar som lyckas få livet/logistiken att gå ihop. Jag är bara "singel" var tredje vecka, men jag tycker att det räcker fullständigt.

Imorgon har maken och jag planerat att ta med mina gamla föräldrar och titta på "Hundraåringen"...om det ordnar sig med barnvakt vill säga. 1:an är inte hemma och både 2:an och 3:an vill följa med på bion. Hmmm...

GOTT SLUT OCH GOTT NYTT!

Årets sista dag fick jag tillbringa på hästryggen i ett uppvärmt ridhus.

1:an hade ordnat med en privatlektion i westernridning åt mig. =)

Efter avslutad lektion blev det fika hos 1:ans "svärföräldrar" innan vi sent omsider återkom hem och jag kunde ta itu med årets nyårsmiddag. Det blev snittar med kallrökt laxröra till förrätt, klyftpotatis, helstekt baconlindad fläskytterfilé med soltorkade tomater till varmrätt och creme brulée alt. chokladmousse till dessert. 

Skålade in tolvslaget gjorde vi traditionsenligt i Pommac. 

Det har ju också blivit en tradition att jag försöker vika servetterna lite konstfullt till nyår, så i år försökte jag  mig, med varierande resultat, på "franska liljan".

  Årets första dag har jag, maken och båda hundarna tillbringat 2 timmar i skogen. Efter att ha försökt följa med i makens sjumilakliv samtidigt som jag skulle hålla reda på hundarna och titta på alla, av honom utpekade, toppbrutna tallplantor, för tätt växande granplantor, spår efter gamla vägar, skiftesgränser och fastighetsgränser var jag så totalt vilse att jag trodde att vi nästan var hemma, när vi i själva verket nästan var framme vid järnvägen i totalt motsatt riktning. Läskigt!

Nu känn ja mä faktiskt nalta schleten och tänker lyxa till det med en liten tupplur.

Hare gött! =)