Bieffekt

Jag tar mig sällan tid att bara vara ute för att vara ute, men häromdagen när jag var ledig och det var fint väder tänkte jag att jag skulle passa på att ta en promenad med 50-kgs hunden och 5:an.

Nu är jag ju lite kinkig när jag ska vara ute och "släng ve ärma" som min mormor kallade det.

Jag gillar inte att gå efter vägen och jag vill inte gärna gå samma väg tillbaka, så jag valde skoterleden.

5:an placerade jag i en pulka och 50-kgs hunden satt fast i ett 5m rullkoppel med plasthandtag.
Eftersom han var 5m bort när jag svängde upp på skoterleden kom han glatt i full fart bakifrån och förbi mig tills det tog tvärstopp med linan bakom mitt lår.
"Aaaajjjeee! Jag blir så f-b när du gör så där!" väste jag sammanbitet samtidigt som jag slog plasthandtaget i mitt eget knä för att understryka vad jag sa.
Ajjee igen, men nu f-b på mig själv.

Jag kopplade loss 50-kgs hunden, småpratade med 5:an och njöt av solen tills vi kom till det ställe där jag tänkte pulsa i helt obanad terräng för att gena över till vår maskinhall och ta mig hem den vägen.
Allt för att slippa gå samma väg tillbaka. Jag menar såååå långt är det ju inte...., eller?
T.o.m. 50-kgs hunden gav upp och började trampa mig i hälarna för att kunna gå i mina spår.
När jag äntligen hade lyckats plöja mig fram till vår väg var jag så trött att jag, likt en elitskidåkare vid målgång, kastade mig på marken för att hämta andan innan dom svarta prickarna i ögonvrån skulle täcka hela synfältet.
Det var bara det att jag landade med höften rakt på en isklump. Ajjee!
I samma ögonblick kom 5:an, som var less på att bara sitta i pulkan, över plogkanten och landade med sitt knä rakt i mitt öra. Ajjee!
Fattas bara att 50-kgs hunden kommer och hoppar på mig också tänkte jag och kämpade mig upp på fötter.

På kvällen var jag på APT för information om jobbets kommande hälsoprojekt.
Sjukgymnasten som föreläste påstod att motion inte har några negativa bieffekter?