Men, eller hur?

Det stavas lycka!

I går upplevde jag nog årets bästa sommardag.
Tragiskt att vänta med den tills slutet på augusti, eller hur?

Hela familjen, utom 1:an som "inte kände för det", packade badkläderna och fikaväskan och begav sig till mitt "paradis". En avsides badvik som ingen utom vi känner till, eller för den delen hittar till. Solen gassade och barnen badade medans jag och maken låg och slappade på den solvarma berghällen. Helt underbart!

50-kgs hunden skötte badvaktandet...

...tills något intressantare lockade nosen.

 

 

Installning

För två veckor sedan skulle vi ta hem kossorna som betat på Hembygdsgården i sommar och förberedde genom att sätta upp grindar till en fålla kvällen före. På morgonen var drygt halva gänget borta, men hittades senare på kvällen vandrandes efter en väg som går parallellt med järnvägen, som dom tydligen inte vågade passera i sitt försök att promenera hem själva.
I morgonbitti hade vi tänkt hämta hem kogäng nummer två från betet, men hör och häpna, dom kom promenerandes själva efter vägen, så nu är även dom installade. Nu väntar jag bara på att tredje och sista gänget som går på bete i en by ett par mil bort ska komma vandrandes dom också.

Tomt

1:an är levererad till gymnasieskolan igen och det känns så tomt.

 

Jag försökte ringa i kväll för att få höra rösten, men fick bara till svar "Kan jag ringa upp?". Nu tre timmar senare har jag fortfarande inte fått något samtal. Ska jag sitta uppe och vänta, vara jobbig och försöka ringa igen eller helt enkelt gå och lägga mig?

 

Jag har försökt få med mig maken ut på en ridtur, nu när vi tillsvidare har två stora hästar på går´n. Visserligen lyckades jag inte locka med honom i kväll, men det låter inte helt omöjligt en annan kväll. Hoppas, för visst är det väl sånt som kallas för förspel romantik? =)

Så var dom fyra



Hastigt och lustigt har jag blivit med fyra hästar/ponnyer.

Tjejen som haft Nordisen på bete i sommar kom med kort varsel in på en utbildning och hade ingen möjlighet att behålla Tinkern. Eftersom hans före detta stallkompis, Welshen, redan står här fick även han komma hit tillsvidare.

På grund av hans erkända koskräck fick vi rida en lååång omväg över berget och så att säga komma hem bakvägen för att garanterat inte träffa på några kossor. =)

Jag tycker att vi har fixat nog med action på byn för i sommar.

Kläckta

I söndags började mina Australorpkycklingar titta ut ur skalen...

...och i går kväll flyttade vi ut dom till hönshuset där vi hade gjort i ordning med värmelampa, men den visade sig inte behövas. Min ruvhöna som kläckte fram sina kycklingar för en dryg vecka sedan tog hand om allihopa.
Helt otroligt att se hur hon lockade till sig dom små, som en efter en försvann in under hennes vingar. =)

Bevisligen ryms det alltså 18 kycklingar under en och samma höna. =)

Oönskat besök

Vi har utsatts för ett massivt flyganfall!

Innan jag hann blinka hade tre värphönor och två unghönor slagits av en rovfågel som till och med flög in genom deras lucka och tog en av dom inne i hönshuset.

Tuppen försökte i alla fall göra sitt jobb, men blev av med en hel del halsfjädrar på kuppen.

Nu har dom utegångsförbud tills vi har nätat taket på uteburen.

Cykeltävling

Vi, dvs jag och fyra tre barn, har varit med i en cykeltävling....eller, ja det var ju egentligen ingen riktig tävling, utan mer ett motionslopp, men ändå. =)

Vi cyklade totalt 18 km, men 4:an som lärt sig cykla i sommar tillbringade 50% av sträckan bak i cykelkärran tillsammans med sin cykel och 5:an som inte kan cykla alls tillbringade 100% bak på min pakethållare.

Som väntat kom jag sist i mål, men var trots det enda deltagaren som fick stående ovationer vid målgången. Jag väljer att tro att dom applåderade min kämpainsats, men egentligen var det kanske för att dom ääääntligen kunde få packa ihop och åka hem. ;)
Förutom en plakett och valfri vinst, fick jag även två extravinster eftersom jag släpat på två extrapersoner nästan hela vägen. Tackar!

Kvällsritt

Så härligt att äntligen ha en ständig ridkompis efter alla år i ensamhet!

I kväll har vi varit på vår första riktiga långritt tillammans.

Det gick hur bra om helst förutom att ponnyn vägrade gå över gamla åbron, men det löste sig ändå eftersom hon, till skillnad mot nordisens beteskompis, vågade passera våra kossor utan att falla i sken.

En och annan galopp och lite vackra naturupplevelser blev det i alla fall.

Händelserikt

Jag har varit på kurs (igen) och den här gången handlade det om ull.

Jag har provat på att karda...

...för att ha något att spinna av. Skitsvårt!

Sedan provade jag på att nålbinda...

...och det gick ju som synes "så där".

Raskt iväg till nästa projekt om var torrtovning.

Inspirerad av kursledarens underbara gubbar ville ju inte jag vara sämre...

...vilket jag som väntat var, så hopp iväg till bandvävning i stället.

I går fick även vi som ville, göra ett studiebesök på ett väveri.

Där fanns det underbara plädar och filtar att köpa för en billig peng.

Fredagkväll, lördagkväll och söndagkväll har jag ägnat åt ponnyer och kossor, men det var inte lika trivsamt som det kan låta.

3:an och 4:an skulle ha ponnyridning i en grannby på lördagen, men eftersom både jag och maken var borta då, skulle jag få stalla in dom där redan på fredagen.

Lättare sagt än gjort visade det sig då jag bevisligen har skaffat världens TJURIGASTE ponny.

Hon blev alltså kvar hemma tillsammans med 3:an.

Lördagkväll skulle shettisen hämtas hem igen, vilket hade varit en enkel sak om inte maken jobbat 12-timmars. Som den listige man han är, har han ordnat så att hästtransporten inte går att koppla utan en massa muskler (som jag uppenbarligen inte har).

Söndagkväll hade jag tänkt att bara ta det lugnt och smälta alla intryck. I stället blev det utryck!

Kossorna som skulle hämtas hem från betet på morgonen hade tagit saken i egna klövar och helt sonika traskat iväg själva. Maken och 5:an hade ägnat hela dagen åt att söka dom, vilket visade sig vara som att söka en nål i en höstack. Här finns nämligen mycket skog och många skogsvägar/stigar.

Lämpligt tills jag hunnit spåra 300 meter med 50-kgs hunden dök dom upp hos maken 1 km längre bort efter vägen. Måååånga kilometer hemifrån!

    

Tur för oss och otur för älgjägarna som annars hade fått större tilldelning till älgjakten.

 Med djur och barn behöver man aldrig ha "tråkigt".

Vilken tur att det är måndag igen så att jag får en chans att vila upp mig. =)

Färdig?

Hoppas att väderprognosen håller i sig, för då blir vi klara med balningen i helgen och jag kanske t.o.m. lyckas få ihop lite "törhö" (torrhö).
Det vore i så fall första gången på säkert.....8 år?

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas.....

Mitt och ditt

Hemma hos oss skiljer vi på "mitt och ditt".

Åtminstone när det gäller djurfoder.

(Eller som jag brukar säga "Allt ditt ä mitt, å de ja rå om a du int´ve å göra") =)

Här är det i alla fall mina fina torra balar som staplas på hög. Lycka!

Nu har vi bara 4-5 ha kvar att skörda och ungefär hälften av det är också "mitt". Tjoho! =)

Tänk att vi lyckades få ihop grovfoder i år också. 

Surprise

Det är inte bara fåren som överraskar på den här gården, även kossorna kan.

(Jag själv brukar ju visserligen också överraska med oplanerade graviditeter titt som tätt)

När jag gick för att kolla till dom på betet stod han bara där. Född 3-4 månader efter dom andra av en ko som inte skulle ha varit betäckt. Undrar om dom kan göra´t genom grinden som skiljer tjuren från kossorna? =)

Action på byn

Det blev en händelserik fredag!

Jag skulle hämta hem nordisen från betet några dagar och tyckte att hans beteskompis också kunde få följa med för att slippa vara ensam.

Allt gick enligt planerna tills det var en knapp kilometer kvar. Då blev beteskompisen så rädd för våra kossor att han lämpade av sin ryttare på stigen, skenade rakt genom kostängslet, upp på vägen och genom hela byn. Jag hade ju inget annat att välja på (sen jag kollat om min medryttare var okej) än att sätta efter honom i galopp. Efter några kilometer hann vi upp honom, men då var han så stirrig att vi valde att låta honom återvända hem till sin egen hage igen.

Nu går nordisen tillfälligvis här hemma...

...men mina fingrar blev skinnflådda på kuppen.

Det känns i alla fall bra att man har ordnat lite action på byn så att folk har något att prata om annat än vädret. =)