onsdag 24 juli 2013

Kungligt


Grattis William och Kate, men ni borde ha tagit efter Daniel och Viktoria vid kungörelsen.
Sååå mycket trevligare med en rörd nybliven pappa som måttar barnets storlek med händerna än en utklädd sjörövar wannabe som skriker lungorna ur sig. 
Det måste vara typiskt brittiskt?
Falsk sjörövare?

Äkta prins!

lördag 20 juli 2013

Bondungar

Jag är inte född "bondunge", men har alltid haft ett brinnande djurintresse och från början var det särskilt hästar jag vurmade för. 
Tyvärr är jag uppvuxen under/efter Sveriges stora avhästning så det fanns inga hästar kvar i min omgivning. Hästen var nästan ett mytologiskt djur för mig.
Jag fick inte möjlighet att lära mig rida förrän jag började på högstadiet och då bara under två terminer eftersom min kompis som jag brukade få följa med flyttade. 
Min morfar, som nästan alltid hade två hästar och var väldigt avelsintresserad avvecklade jordbruket och slaktade sin sista häst samma år som jag föddes.
Min mamma brukade få inackordera mig hos jordbrukande släkt och vänner någon vecka varje sommarlov för att jag skulle få mitt lystmäte.
När jag träffade min man hade jag ingen aning om att han var tvättäkta bondunge, eftersom han tyckte att det var pinsamt och höll det hemligt. 
Det var min svärmor, född 1920, som gav mig mina grundläggande kunskaper om jordbruk och djurhållning innan jag anmälde mig till en distansutbildning i Husdjursskötsel och Växtodling.
Hon hade skött om korna och mjölkat sedan hon var 8 år. Hon brukade även prata längtansfullt om fåren hon mindes från sin uppväxt, men som inte längre fanns kvar eftersom dom ersatts av modernare köttraser med lång svans och kort dålig ull. Den gamla rasen hade kort svans och så lång ull på hösten att det bildades en mittbena på ryggen och ullen sviktade upp och ner när dom gick. Hennes barndoms får släpptes på skogen över sommaren, men det var väldigt viktigt att hämta hem dom igen innan löven började falla för då blev dom visst så skygga att det nästan var omöjligt att få tag på dom. 
Tyvärr dog min svärmor 1999, så hon hann aldrig uppleva mina Klövsjöfår som på pricken stämmer överens med hennes beskrivning av barndomens får.


Jag tycker att det är särskilt roligt att mitt djurintresse har gått i arv till mina barn. Ja dom är faktiskt äkta bondungar och stolta över det. 1:an har till och med valt att gå Lantbruksutbildningen och är med sitt gedigna intresse och kunskap till stor hjälp för mig. 

Kalkbruk

Stenfoten, eller snarare fyllningen i sprickorna mellan stenarna till vår timmerlagård, byggd 1890, håller på att vittra sönder.
Jag har lärt mig att man inte ska täta med cement, utan använda kalkbruk i stället.
Tydligen finns det flera olika sorters kalkbruk och jag har inte helt klart för mig vilken sort jag bör använda eller vart det finns att köpa.
Jag har inga goda erfarenheter av att rådfråga i bygghandeln eller någon allmän hantverkare om byggnadsvård.
Känslan brukar vara att jag ses som bakåtsträvare eller lite korkad som vill använda ursprungliga material och metoder när det finns så fina moderna.
Vilken tur att det finns internet där jag kan hitta likasinnade att rådfråga när det nu nästan inte finns några "IRL".
Tack vare Viola med bloggen TIMMER & MASONITE har jag t.ex. lyckats övertyga maken om att vi inte ska byta ut det trasiga plankgolvet i lagårdsporten mot betong. =)





torsdag 18 juli 2013

Skogens guld

Igår packade jag in alla ungar, utom 1:an som inte kommit hem än, i bilen för lite bärplockning.
Vissa protesterade mer än andra om man säger så. =)
När vi väl var framme tyckte nog alla att det var ganska trevligt trots allt och 2:an hade oanade bärplockar talanger. Dom kommer att utnyttjas flitigt!
Tyvärr plurrade både 2:an och 4:an i ett surhål, så vi blev inte kvar så länge vid hjortronmyran, men vi fick i alla fall ihop till en skål och planerar att återvända dit igen eftersom mycket fortfarande var omoget.
På vägen tillbaka till bilen passade vi på att plocka lite blåbär, så i morse serverades det blåbärsgröt till frukost. Mums!
Skogens guld
Ingen björn, nej inte ens en liten björnlort fick vi se heller! =)

onsdag 17 juli 2013

Osmidigt

50-kgs hunden har fått ett eksem som han slickat så ihärdigt att pälsen försvunnit.
Nu har han tratt (dumstrut?) på huvudet och styr allt och alla framför sig, likt en plogbil, där han går fram.
Tack och lov har medicineringen effekt och tratten åker av på fredag till glädje för oss alla.