Händelselöst semesterliv?

Ja, här händer det inte så mycket.

Känner frustration över att Vattenfall aldrig får tummen ur...
Huvudkabeln till säkringsskåpet, som av någon outgrundlig anledning sitter på vinden, går av någon ännu outgrundligare anledning rakt genom badrummet på övervåningen och vi kan inget göra eller röra innan dom kommer och flyttar den.
Har tappat räkningen på hur många veckor vi väntat, och nu har 1:an med sambo fått en deadline att hålla sig till när dom måste flytta ut ur nuvarande bostad.
Helst ska då nästa bostad, d.v.s. huset vi renoverar, vara inflyttningsklart. Spott och fräs!

Jag kittar och målar om gamla fönster så länge, är valpvakt, lagar en massa mat till sommarlovshungriga barn (herregud så mycket dom äter) och glömmer bort mitt kvällsjobb. 

Japp! Jag har semester från dagjobbet och tycker därmed tydligen att det är lördag hela veckan? :)
Mindre trevligt att ofrivilligt bli nattarbetare.

I går packade vi picknickkorgen, lastade fiskespöna, lånade snälla grannarnas båt och åkte till en udde i sjön vi bor intill.
Solen sken, fisken nappade, myggen lyste med sin frånvaro och känslan var helt magisk. Det är såna minnen man kan spara och drömma sig tillbaka till mörka vinterkvällar.
Självklart fotade jag massor med mobilen, men eftersom den och jag inte kommer riktigt överens om bildöverföringen blir det ett inlägg utan foton den här gången.
 I morgon ska jag iväg på misshandel. Jag har själv bett om det och längtar faktiskt lite grand.
Det är min nacke och rygg som motarbetar mig och det är Märta som ska ge mig en riktig hästkur, så att jag förhoppningsvis blir helbrägdad.

Ha det gott så länge!

Festen är över

Släkten har åkt, maten är uppäten, disken är bortplockad, maken är tillbaka ute i traktorn och jag ligger och slappar likt tiken, för det tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av idag. :)

En dag som andra

Idag fick jag äntligen till en gemensam hage till baggarna. Trodde att det skulle bli gruff och bråk, men dom accepterade varandra direkt. 

Sedan blev det en vända fram och tillbaka till veterinären med 1:ans katt. Sambon vågade inte köra så långt själv. :) 

Under tiden fick maken åka på utryckning till en förrymd ko och jag gratulerade mig själv till att jag för engångskull slapp undan. 

Kvällen avslutades med pizzabuffé och familjeturnering i minigolf på campingen. Jag förlorade surt nog mot maken på sista banan. 

Nu ska jag förbereda lite mat inför morgondagen då makens släkt kommer för att uppvakta honom på födelsedagen.

Ooops ett till inlägg direkt? "Inte jul som alla andra"

Vi firar oavsiktligt aldrig någon fröjdefull jul. Trots goda avsikter hinner vi av någon outgrundlig anledning aldrig klart med alla förberedelser innan själva julafton. 

I år (fjol) skulle traditionsenligt, mina gamla föräldrar och även 1:an med sambo fira med oss. Lika traditionsenligt tillbringade jag dagen framför spisen och hade inte särskild koll på vad resten av familjen gjorde, eller inte hade gjort. 

Döm om min förvåning när jag skulle visa in första gästerna i salen och finner soffbordet fullt med diverse rat. Fram med en tomkartong och med hjälp av armen kara ner allt i den.

Det som inte syns finns inte?

När adventsstakarna och julstjärnorna, till första advent, skulle fram, plockades all övrig fönsterbelysning ner i en kartong som maken bar bort...och inte hittade igen efter tjugondagknut. 

Jag har fått gå på loppisar och köpa nya.

Nu när jag fått semester och går och funderar på att putsa fönster och byta gardiner upptäcker jag till min förskräckelse att jag har julgardinen kvar i fönstret ovanför diskbänken.

Undrar om det är ett bevis på att semester är av nöden?

Tjing!

"Spark i baken"

Fick en kommentar från Helena idag och det fick mig att inse att jag faktiskt inte gjort något inlägg sedan i november då vi hade tvingats avliva vår 50-kgs hund. Tack för "sparken i baken" Helena! :)

Anledningen till tystnaden är först och främst att jag inte tycker mig ha något att berätta, men även att jag är fullt upptagen med livet som rusar fram i överljudsfart.

För att komprimera senaste månaden så har jag och några utvalda getter varit statister i det årliga bygdespelet på hembygdsgården. Uruselt väder, men förvånansvärt mycket folk ändå.

"Bondmoran" trasslar ut en intrasslad Naima.

Någon dag efter bygdespelet bar det, för andra året, av till Gammlia med ett gäng jämtgetter som ska förgylla deras sommar i år igen.

1:an med sambo ska så fort som möjligt flytta in i huset vi "råkade" köpa i höstas och ta med sig både hästar och höns, så där tillbringas en hel del tid med renovering för att göra det beboeligt.

Vi har även "råkat" köpa grannhuset som delar gårdsplan med det tidigare, men det lilla torpet duger tyvärr bara till att göra garage utav.

1:an har även skaffat en valp som jag ganska ofta fått äran att passa. 

Stundtals har han bott här hos oss då husse och matte jobbat, men det är ju bara roligt trots att jag får räkna med söndertuggade saker och en och annan olycka på golvet. I och för sig kände jag mig inte fullt lika positiv då han lyckades bajsa ner mina mc-byxor....

Vi var till utställningen i Vännäs och tittade på en tänkbar ny ras.

 50-kgs hunden var ju en blandras, men jag har lusläst rasbeskrivningar och hittat en ras vars beskrivning stämmer ganska exakt med honom. Grosser schweizer sennenhund är en relativt ovanlig ras och det föds få valpar, men kanske finns det ändå en valp till mig inom en överskådlig framtid.

Ponnyn och Nordsvensken skulle som vanligt jobba med barnridning på midsommarafton, men Nordsvensken, som är borta på bete över sommaren, hade fått stryk av en annan häst och blivit halt, så han fick ledigt, med ponnyn var ju "fit for fight", så hon skulle i alla fall få tjänstgöra....trodde jag.

Strax innan vi skulle åka, skulle jag bara göra den sista finputsningen och bland annat kratsa hovarna på henne, men det såg ut som om hon trampat i svart smörjolja, vilket jag inte kunde förstå när hon skulle ha gjort. När jag försökte kratsa bort "oljan" sjönk plötsligt hovkratsen djupt in i hoven och det började rinna blod. Hjälp, vad händer!? Hennes hovslagare bor 10 mil bort = vill inte åka ända hit för 1 häst och vi hade körförbud på hästtransporten. Min buttre man som normalt sett tycker att det daltas för mycket med djuren fixade en besiktningstid redan på måndagen och ställde upp och skjutsade ponnyn tur och retur, 20 mil, till hovslagaren efter jobbet. Anar att han förstår att hon är min ögonsten och att jag inte skulle bli så rolig att leva med om jag även skulle mista henne så kort efter 50-kgs hunden och favvokatten. 

Domen då? Hon hade trampat på något och skadat strålen, men prognosen är god. Hon går för närvarande gipsad, har inte ont och som jag förstått det (ska dubbelkolla för säkerhetsskull) ska hon få ta bort gipset om någon vecka.

Lördagen tillbringade jag traditionsenligt uppe på berget som vätskekontrollant vid den årliga löpartävlingen,sedan gjorde jag det enkelt för mig och tog med hela familjen till Tacoafton på campingen.

Eftersom jag är mästare på att skjuta upp gruvsamma saker och lägenheten var uppsagd tills i dag var vi tvungna att städa ur 2:ans lägenhet senast i går. Maken, som jobbar förmiddagsskift den här veckan, undrade om det var okej om vi åkte dit vid 20-tiden eftersom han hade en hel del att fixa med innan. Visst tyckte jag, eftersom lägenheten bara är en etta med kokvrå. Klockan hann bli 22 innan vi kom oss iväg och i samma ögonblick kom jag på att jag glömt bort mitt kvällsjobb. Det slutade med nattarbete, men som tur är har jag första semesterveckan och hästarna går ute dygnet runt, så jag kunde kosta på mig liiite sovmorgon. 

I stort sett alla djur har fått komma ut på bete och har inte hunnit börja rymma än, så lite andrum från djurskötseln har vi just nu, men då tycker i stället maken att det är lämpligt att fylla 50....

Menyn är ganska klar och partytältet är nästan uppe, men vart finns tiden och inspirationen för festligheterna?

Som grädde på moset behöver min gamla mamma extra hjälp och omsorg eftersom hon senaste åren börjat visa tecken på demens och inte alltid klarar vardagen på egen hand. Tack och lov har hon ingen självinsikt, utan tycker bara att det är trevligt med uppmärksamheten och att allt i övrigt är som vanligt.
Hoppas att jag finner tid och inspiration till åtminstone ett till inlägg i sommar?

Ha det gott så länge!