Jaha, nu har jag testat det också och fått större förståelse till varför jag skulle kryssa i en ruta på frågeformuläret om jag vägde MER är 130 kg.
Då hade jag ju naturligtvis inte rymts i hålet!
Jag undrar hur dom lite fint skulle ha förklarat för mig att jag tyvärr var för fet?
|
Bild lånad från alltomvetenskap.se |
Till att börja med fick jag en sjukhusskjorta utan knäppning och ombads (av en ung snygg kille) att klä av mig alla kläder utom trosorna.
Vid ett annat tillfälle kunde ju det ha känts riktigt angenämt....? ;)
Sedan gav han mig öronproppar och en mössa att stoppa in allt hår i.
Jamen fixa DET utan att "flasha" brösten!?
När mössan var på, propparna i och jag ovanpå britsen, utan pinsamma missöden, fick jag ett par hörlurar och förfrågan (förstod jag efter att ha läst på hans läppar) om jag ville lyssna på radio och i så fall vilken kanal.
Ett tips vore ju att lämna all information och ställa alla frågor INNAN patienten pluggat igen öronen.
Väl inne i hålet förväntades jag ligga absolut stilla så länge det knattrade och small, men när det var tyst fick jag ändra läge.
Jag kan säga att det var inte tyst många sekunder och varje gång slog jag huvudet i "taket".
Vilken tur att jag inte lider av cellskräck. Jo, det fick jag också kryssa i på frågeformuläret, samt om jag var gravid (Gud förbjude!), hade metallsplitter, typ hagel!? i kroppen eller var tatuerad.
Jag kryssade upplysningsvis NEJ på samtliga frågor, inklusive vikten. =)
Enligt ortopeden har en sena i handleden spruckit och bildat en systa p.g.a. vätskeläkaget.
Om 1-2 veckor vet jag förhoppningsvis exakt vart och kan fatta beslut om jag vill operera bort den eller vänta X-antal år på att den läker ut av sig självt.
Nu ska jag fira in andra semesterveckan med ett glas rött och grekiska grillspett med tzatziki, klyftpotatis och en grönsallad.
Solen skiner och jag med den!
See ya!