Prickigkorv

I natt har jag sovit med en kvidande och sparkande "prickigkorv". 5:an har fått vattkoppor och jag fick inte ihop till många timmars sömn. Kändes så där när väckaren ringde och det var dags att kliva upp till jobbet. Maken som har ledigvecka försökte ta hand om sjuklingen i natt, men det var bara mamma som dög. Måste vara mina magiska händer som kan lindra det mesta bara jag stryker med dom över det onda. =)

Nu väntar jag bara på att även 4:an ska insjukna. Hoppas det inte dröjer så länge. Lika bra att få det bortgjort. 1:an, 2:an och 3:an gjorde bort sitt för tolv år sedan, så där är det lugnt. 

Bilbekymmer

För en, känns det som, hel evighet fick jag punktering på vår familjevan nedanför huset  och bilens domkraft gick sönder så jag fick lov att gå hem och hämta garagedomkraften för att skifta däck. Tydligen hade maken inte lyssnat på det örat, för i torsdagskväll/natt ringde han och ville ha hämtning eftersom han kört punktering på väg hem från jobbet och hör och häpna, domkraften var TRASIG. Innan jag hann ge mig iväg med en kallstartad bil i -17 fick han lift med en lastbil, så jag behövde bara hacka tänder i 1½ mil i stället för 4. Yay, eller nåt....

Som bekant försöker jag bevara den gamla lantrasen Klövsjöfår och ville därför skaffa en ny obesläktad bagge till mina tacklamm från i fjol. Då är det ju jättepraktiskt att det i grannbyn finns en genbanksbesättning med Klövsjöfår för utbyte. Jag bokade mig tidigt för en bagge som tyvärr gick och dog strax innan avhämtning, så jag fick nöja mig med årets minsta krake. Inte så mycket att avla på, men bättre än ingenting tänkte jag och hämtade honom på vinst och förlust. Det visade sig bli förlust, för i torsdags låg han död trots fri tillgång på grovfoder och isolerad ligghall. Om jag får några lamm efter honom till sommaren blir jag glatt överraskad. Som tur är har jag två baggar till som går med utvalda tackor.

Domen

Nu har nordisen varit till Hästkliniken och fått sin dom. Hurra, ingen röta så långt ögat kunde nå! I stället har han "frostsprängda" hovar. Enligt hovslagaren har hans hovar sugit upp ovanligt mycket fukt den här blöta, långa, konstiga hösten och nu när det blev smällkallt frös helt enkelt fukten i hovarna till iskristaller som gjorde att det ramlade bort bitar. Skönt att veta att det inte är mitt fel och att det kommer att läka ganska fort. Nu har han fått travskor, som är bredare än vanliga, på bakhovarna och jag skulle till och med få börja rida honom om två veckor.

Hans bästis Tinkern blev i alla fall glad över att få hem sin kompis igen.

Nordisen visar sin glädje över att vara hemma?

Holy sh....

Ställde upp nordisen på stallgången i går kväll medans jag mockade hans box och får en chock när jag upptäcker att hans bakhovar håller på att trilla bort bit för bit. 

Efter att ha MMS:at fotot till diverse kloka människor börjar jag kanske förstå vad som har hänt. 

Jag har visserligen noterat att hans bakhovar sett lite fransiga ut, men inte tagit så allvarligt på det eftersom det börjar vara dags att ta hem hovslagaren igen och jag tänkte att det fixar sig ju då. 

Teorin är nu att han har röta (varför upptäckte inte hovslagaren det sist han verkade?) som fått hovväggen att släppa och eftersom det var -28 här i helgen har hoven blivit så hård av kylan att bitarna brutits loss pga det.

Tack och lov verkar han inte ha ont eftersom han springer och rör sig precis som vanligt.

Nu blir det en tur till Hästkliniken för att höra vad som kan göras. Lång konvalescens blir det hur som helst eftersom hoven i bästa fall växer 8 mm/månaden.

Skäms på mig!  

Hundvalp

 

Familjens senaste tillskott fyllde fyra månader i förrgår och artar sig riktigt bra.