Jag har varit på kurs (igen) och den här gången handlade det om ull.
Jag har provat på att karda...
...för att ha något att spinna av. Skitsvårt!
Sedan provade jag på att nålbinda...
...och det gick ju som synes "så där".
Raskt iväg till nästa projekt om var torrtovning.
Inspirerad av kursledarens underbara gubbar ville ju inte jag vara sämre...
...vilket jag som väntat var, så hopp iväg till bandvävning i stället.
I går fick även vi som ville, göra ett studiebesök på ett väveri.
Där fanns det underbara plädar och filtar att köpa för en billig peng.
Fredagkväll, lördagkväll och söndagkväll har jag ägnat åt ponnyer och kossor, men det var inte lika trivsamt som det kan låta.
3:an och 4:an skulle ha ponnyridning i en grannby på lördagen, men eftersom både jag och maken var borta då, skulle jag få stalla in dom där redan på fredagen.
Lättare sagt än gjort visade det sig då jag bevisligen har skaffat världens TJURIGASTE ponny.
Hon blev alltså kvar hemma tillsammans med 3:an.
Lördagkväll skulle shettisen hämtas hem igen, vilket hade varit en enkel sak om inte maken jobbat 12-timmars. Som den listige man han är, har han ordnat så att hästtransporten inte går att koppla utan en massa muskler (som jag uppenbarligen inte har).
Söndagkväll hade jag tänkt att bara ta det lugnt och smälta alla intryck. I stället blev det utryck!
Kossorna som skulle hämtas hem från betet på morgonen hade tagit saken i egna klövar och helt sonika traskat iväg själva. Maken och 5:an hade ägnat hela dagen åt att söka dom, vilket visade sig vara som att söka en nål i en höstack. Här finns nämligen mycket skog och många skogsvägar/stigar.
Lämpligt tills jag hunnit spåra 300 meter med 50-kgs hunden dök dom upp hos maken 1 km längre bort efter vägen. Måååånga kilometer hemifrån!
Tur för oss och otur för älgjägarna som annars hade fått större tilldelning till älgjakten.
Med djur och barn behöver man aldrig ha "tråkigt".
Vilken tur att det är måndag igen så att jag får en chans att vila upp mig. =)
