Skogsutflykt

Jag vaknade i morse och fick för mig att i dag skulle jag och ungarna, trots vädret, göra en skogsutflykt och söka reda på ett ödetorp som dom bara hört talas om och jag inte varit till på 25 år.

Eftersom min kamera har lagt av visar jag en bild på ett annat roligt "ödetorp" jag hittade utanför Järvsö.

 Det var bara ett problem. Jag kom inte ihåg vart stigen började, så gamla mor blev tillfrågad. Efter vissa protester om vädret och en stunds eftertanke var hon lika entusiastisk. Stigen var inte lätt att hitta till att börja med, men en bit in i skogen syntes det att någon hade bemödat sig om flytta stenar ur vägen och lägga upp dom i en prydlig rad. Vi hittade torpet, som när jag senast var dit kunde gå in i, men nu var det bara en ihoprasad ruin som skogen höll på att återta. Vi hittade även två andra husgrunder som inte ens gamla mor kände till.

Vidare efterforskningar står på schemat.

Ungarna tyckte att det var jättespännande med lite "arkeologi" och hembygdshistoria. Gamla mor tyckte att det var jätteintressant att hitta okända husgrunder och roligt att få berätta om gamla tider för barnbarnen som intresserat lyssnade med öron som "paraboler". Kanske har jag till och med lyckats övertala henne att köpa en dator att dokumentera all historia på? I vilket fall var hon väldigt "taggad" att söka reda på fler ödetorp i närområdet.

Av samma orsak visar jag ett foto från en annan "sökexpedition" som jag och gamle far gjort tidigare.

Varför gör man inte oftare såna här små utflykter som är lika mycket, eller mer uppskattade av ungarna som dyrare utflykter till ställen som tar betalt för inträdet?