Sportlov

En intensiv Sportlovsvecka är äntligen slut och i morgon är det vardag igen. Det är otroligt hur mycket/ofta barn kan äta! Pewh! =)

5:an kollar på när pappa fixar till "lunchgropen".

I tisdags skjutsade jag 1:an till trafikskolan för att göra Risk 1:an och när jag ändå var där passade jag på att göra den själv också. Ett steg närmare mc-kortet. =)

I onsdags åkte hela familjen till stan på "shoppingresa" och jag röntgade handleden igen. Svar kommer om en vecka, beräknad väntetid till ortopeden är 11 veckor, så med lite tur har jag kanske blivit "frisk av mig själv" innan dess.
För att få åka tåg till skolan "måste giltig legitimation kunna uppvisas tillsammans med löst biljett". Därför fick 1:an passa på att skaffa ID-kort, vilket inte är så enkelt som man kan tro, eftersom målsman måste följa med både vid ansökan och när det färdiga ID-kortet ska hämtas ut efter en vecka, vilket i vårt fall innebär om fem veckor. Nästa gång 1:an är hemma på en vardag är ju på Påsklovet..... =(

Maken har två dagar i rad dragit med mig ut i skogen (med träningsvärk i ryggen? som resultat) för att visa vad han har tänkt avverka. Om det inte vore för att vi redan är ett par, skulle jag ha trott att han försökte imponera på mig, men det har han ju ingenting för nu, eftersom "allt han rår om är mitt och det JAG rår om har han ingenting med att göra". ;)

I torsdags var jag med 3:an på terminens första ridlektion, så nu är det bara 13 gånger kvar... =)

I fredags hade jag planerat att fara på BIO med dom äldre barnen, men eftersom ingen av dom hade lust slapp jag undan med blotta förskräckelsen.
I stället fick jag sitta med en kopp kaffe och fötterna på en pall och titta på medans hantverkar´n murade och förberedde för att sätta in min vedspis i köket. Det är nära nu.... =)

I går var det tacobuffé med trubadur på det lokala "matstället" och jag/vi tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att slippa laga mat till familjen. Väl där fick jag ryggdunk och beröm för att vi "var så duktiga som tagit med alla barnen".
Eh, duktiga?  Bekväma tänkte jag....

I dag tog vi skotern till vår pulkabacke och lagade lunch på Muurikkan. Tänk vilken otrolig lyx det är att få bo så här nära naturen när man har barn!

Till och med jag kastade mig, till barnens förtjusta skrik, (jag ska faktiskt erkänna att jag också skrek, fast av skräck) utför backen på ett tefat. Naturligtvis blev det en praktvurpa och jag gjorde total succé. Som tack för den stående ovationen fick dom sedan hjälpa mig att söka reda på min mobil som försvann i snön medans jag voltade utför backen.

See ya!