En morgon i höstas

Vaknar före klockan till en tjänstefri dag utan tider att passa och tänker att jag hinner ta det lugnt en stund innan barnen ska väckas. Konstaterar medan jag knyter på mig favorit morgonrocken och häller upp dagens första kopp att solen skiner från en klarblå himmel och jag ser fram emot en strålande vacker höstdag som jag kan spendera som jag vill.
Neeeej!!!! Jag glömde ju bort mitt städjobb igår! Springer i cirklar och försöker komma på i vilken ordning jag ska göra saker och ting för att det ska bli effektivast. Vrålar till barnen att dom måste kliva upp NU samtidigt som jag kastar fram frukost. Om jag rusar iväg till städet nu kanske jag hinner tillbaka hem tills 5:an ska skjutsas. Halvvägs ut genom ytterdörren, åter vrålande till barnen att dom måste kliva upp NUUUU eftersom jag inte kommer att vara hemma för att väcka dom en tredje gång, inser jag att städnyckeln ligger i andra bilen som maken har på jobbet. Skit och dynamit! Hastig omplanering av morgonen. Först skjutsa 5:an till skolan, sedan sitta i bilen utanför städet och vänta på att någon ska börja jobba och därmed släppa in mig. Tänker använda väntetiden till att räkna ut hur jag ska ursäkta mig för att inte ha skött mitt jobb. Innan jag hunnit ut till bilen tillstöter komplikationen "vi hittar inte våra gympakläder". Biter hårt ihop käkarna för att inte råka säga nåt olämpligt medan jag rotar igenom högarna med ovikt tvätt och undrar för mig själv hur svårt det kan vara att ha lite framförhållning. Komplikationen gympakläder löser sig och jag tar sikte på bilen, som givetvis inte startar. Säger stressat till 5:an att vi får ta motorcykeln i stället och börjar åter springa i cirklar i hopp om att komma ihåg vart alla hjälmar blivit stoppade. Då händer det otroliga! 1:an kör oannonserat upp på gården, visserligen bara för att fråga om han får lämna sin odåga till hund, men vad spelar det för roll, han har ju startkablar.
När jag kommer hem efter att ha skjutsat 5:an och ursäktande sluppit in på städet, hittar jag en glad och optimistisk 4:a, som borde ha suttit på en skolbuss vid det här laget. Busskortet är försvunnet och barnet tror sig därmed precis ha kommit på hur man kan slippa ifrån skolplikten. Ut  i bilen, som faktiskt startar och trotsa alla hastighetsbegränsningar för att ändå hinna i tid till skolan.
Nu sitter jag här med dagens andra kopp och funderar på om jag borde börja om dagen genom att gå upp och lägga mig igen?

Hundar, ungar och fjäderfän.

Jag har under våren gått en viltspårkurs med tiken bara för roligt, men det har visat sig att hon har talang för nosjobb och igår gick hon ett godkänt anlagsprov. Jag däremot har inte fullt lika stor talang när det gäller att hänga med henne i änden på spårlinan. Snavar, snubblar och plurrar. Ja just det! Trillade i ett stort surdike igår när jag trodde mig om att balansera över på en björkstam. Fick i alla fall bevisat att mina kängor är vattentäta eftersom det bruna myrvattnet fortfarande stod kvar ända upp till insidan skaften när jag äntligen klafsat mig hem igen.

Det är jobbigt att spåra.

I söndags tog jag motorcykeln och åkte en nätt liten sväng om 25 mil tur och retur till hönsmarknaden i Bodarna. "Va, motorcykel till hönsmarknad?!" tänker du, men det var med akt och mening. Kan ju då omöjligt komma hem med någon impulsköpt höna eller kalkon för den delen. Smart eller hur? :)

Vad jag däremot kom hem med, förutom en öm bak, var 7 avelsägg som jag lagt under en surhöna i hönshuset och två små perennaplantor. Eftersom jag har fyra hönor som surar har jag samlat kalkonägg och lagt under en och dom andra ligger på blandägg. Får se om det kommer något smått om sisådär tre veckor.

Förra tisdagen hade vi vårt traditionsenliga kosläpp och det var uppskattningsvis 30 barn från skolan, inklusive asylbarn från flera olika länder, som sprang runt på gården och klappade och kollade på alla djur. Så roligt att se hur exalterade barnen var över att få träffa alla olika djur och hur obekymrat alla djur lät sig klappas och kelas med trots gälla barnskrik a´la åkattraktion på Gröna Lund. 

Idag har det varit skolavslutning och jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag var en av klassföräldrarna som skulle tillhanda hålla tårta, kaffe och saft till 100-talet gäster.

Som den obotliga tidsoptimist jag är bakades tårtbottnarna, fyra stycken, sent igår kväll/natt och avslutningskläderna ströks under tiden. Dom två sista uppsättningarna med vänster långfinger nerstoppat i en mugg med kallvatten eftersom jag lyckats sätta fingerknogen mot strykjärnet.

Fyllningen och dekorationen av tårtorna skedde klockan sex i morse och dom och barnen levererades med andan i halsen och ett "bredställ" till festlokalen strax innan klockan var slagen för inmarsch.

Efter min mentala "kollaps" i samband med 5:ans födelse har jag väldigt svårt att fixa stress, så sängen hägrade efter att festlokalen var städad och tömd, men efter 1½ timme på "rosenörat" är jag tillbaka på banan igen. :)

Tack för titten och ha det gott! :)

Medeltidsdag

Senaste veckorna har ägnats åt att planera och införskaffa "rekvisita" till årets Medeltidsdag på hembygdsgården. 3:an hade förlorat ett vad med mig och skulle därför uppträda som riddare. Vadet gick ut på att jag aldrig skulle kunna fixa en riddarrustning.

Tadaa! :D

Succén var given med storögt gapande barn och turister som ville fotograferas tillsammans med en "riktig" riddare. Trots att det tydligen kändes "såååå pinsamt" låter det som om det nog kommer att vara en riddare med på nästa års Medeltidsdag också. :)

Jag har aldrig ansett mig som någon sömmerska och har i bästa fall lyckats laga några byxor till barnen, men döm om min förvåning när jag bara genom att ge mig den på det, lyckades sy dessa riddarkläder alldeles själv.

4:an var en modern getare utrustad med smartphone för att fördriva tiden. Undrar vad medeltidens barn roade sig med medans dom vaktade getter?

Medhavda geten trivdes i alla fall storligen och försåg sig av allt som fanns att äta inklusive hembakt matbröd och kardemummaskorpor. Vid ett obevakat ögonblick stal hon även en bullpåse ur någons medhavda picnickorg.

En riktig kratta

1:ans hund tillbringar mycket tid hemma hos oss eftersom både husse och matte jobbar och som retrieverkorsning älskar han att hämta och bära på saker. 

I förrgår kom han kånkandes på min järnkratta vilket inte ansågs lämpligt, så han fick vackert lämna ifrån sig den och den ställdes upp mot väggen. 

Något senare hade den tydligen blivit omkullsprungen och 5:an hade oturen att vara den som trampade på den. Pang mitt i pannan med en rejäl bula och lite blodvite som följd. 

"-Mamma det blev alldeles vitt framför ögonen." 

Jag misstänkte att det kanske blivit en liten hjärnskakning, men eftersom jag är luttrad 5-barns mamma och kan rutinen vid det här laget valde jag att inte åka in till akuten. 

På kvällen fick jag mina misstankar bekräftade när sagda barn kräktes ner min säng. 

Det blev väckning en gång i timmen natten igenom för att kolla medvetandegraden och varje gång fick jag rediga svar, så det kändes som rätt beslut att ha stannat hemma trots allt.

Bild från granngården.se

Förlorade år

Förkortade mitt liv med några år i natt. 

Skulle gå upp och lägga mig och smög för att inte väcka övriga familjen som jag inbillade mig redan låg och sov, eftersom det var tyst och mörkt överallt. Mobilen i handen hade jag nyss tittat på så displayen lyste när jag skulle dra igen sovrumsdörren. Upptäckte att det låg en sladd i kläm, så jag böjde mig ner för att plocka upp den samtidigt som jag fortfarande höll handen på dörrhandtaget. När jag rätade på mig och skulle stänga dörren igen tog det stopp och displayen lyste upp ett vitt ansikte tillhörande ett spöke eller en myling eller vad som helst övernaturligt som omöjligt helt ljudlöst skulle/kunde finnas i dörröppningen just då. Flög baklänges och skrek som den tjej jag är rakt ut och väckte hela huset, inkl. hunden som började skälla hysteriskt på bottenvåningen. 

4:an blev väldigt nöjd över att helt oplanerat ha lyckats skrämma livet ur morsan.

Gammal bild och fel barn, men annars ungefär rätt. :)

Sportlov

Sportlovsvecka och dagarna fylls med mysiga skoterutflykter, korvgrillning, skid- och pulkaåkning. Eller?

Maken har "glömt" att söka föräldraledigt och jobbar därför helveteseftermiddagsskiftet, men lyckades få kompledigt igår så vi kunde komma iväg på åtminstone en utflykt.

Det var blött och grått. Skotern körde fast och skotersläden hoppade konstant av dragkroken (tills jag som kvinna löste problemet :) ). 2:an ville inte följa med och 5:an var genomblöt innan vi ens lämnat gården. När vi efter många om och men kom fram till fäbon höll alla, givetvis intrasslade i overaller, på att kissa på sig och därefter genast svälta ihjäl. 3:an ville hem direkt och efter två åk med pulkan ville även 4:an och 5:an hem. 

Familjemys så det förslår!

Skollov i den här familjen innebär om inte annat att kylskåpet alltid är tomt oavsett hur mycket jag bär hem från affären, för alla är alltid hungriga och det är alltid nån som sitter och äter. Diskmaskinen går dygnet runt, hallen är full med blöta kläder och det är alltid ett par barn som är i luven på varandra så jag får agera ringdomare och träna på röstresurserna.

Mitt desperataförhoppningsfulla "Godnatt!" besvaras ofelbart med "Har vi ätit nåt idag?" :)

Blåmärket som 1:ans häst gav mig har bleknat bort, men fortfarande har jag en öm "pingisboll" i låret. Kristallerna i öronen har lagt sig till rätta och sjukgymnasten har lyckats lossa mina axlar från öronen. Allt väl med andra ord. :)

Låret när det "var som mörkast". :)

Till veckan kör jag favorit i repris och åker till Släktforskarcentrum i Ramsele igen. 

Har hittat en intressant förfader till maken. Han var dömd till straffarbete i 2 år och 9 månader. Måste ju forska vidare om honom! Förmodligen har hans efterlevande bemödat sig om att tysta ner den skamliga händelsen eftersom ingen nu levande avkomma hört talas om det, men för en släktforskare är det rena jackpotvinsten. Finns alltid mycket mer skrivet om någon som utmärkt sig på ett eller annat vis. :)

Återkommer, eller som Schwartzenegger skulle ha sagt: I´ll be back! :)

Sjösättning

Sent omsider har vi äntligen sjösatt båten idag. 

Premiärturen gick till min favorit ö i sjön med bad och solvarma klippor. 

Tyvärr hade jag glömt köttet hemma, så vi fick köra köttfri torsdag och bara äta grönsaker i tortillabröden.

På hemvägen hade 1:ans valp hittat en rutten fisk i diket som han rullat sig i och helt plötsligt fick vi behålla honom över natten? 

Fotot "knyckt" från internet

I morgon börjar 2:an skolan och på måndag börjar resterande, Skööönt! :)

Ömsom jobb, ömsom semester

Varje sommar beställer mitt kvällsjobb storstädning av lokalerna och då ska till och med väggar och tak dammtorkas. 

Det är naturligtvis dötråkigt göra och dötråkigt göra har jag en tendens att skjuta framför mig. I fjol skyllde jag på att det var fint väder varje dag och att jag skulle vänta tills det regnade nån dag. Ja, det vet vi ju hur det blev med dom regndagarna. Dom kom aldrig!

I år har jag skyllt på att det varit viktigare att renovera huset till 1:an med sambo och att jag kunde ta storstädet när vi var klara med renoveringen. Visst! Renoveringen är INTE klar på långa vägar och storstädningen skulle helst ha varit klar idag, men....

Rena rama gympapasset att klättra upp och ner med skurhink.

Sen ska trög skurmaskin och tjurig polermaskin  också köras.

Jag har semester från dagjobbet den här veckan och det känns ju inte fel med tanke på vädret.

Eftersom det inte varit något väder att prata om tidigare i sommar, så har vi aldrig brytt oss om att sjösätta båten, men i dag skulle det ske....var det sagt.

Jag och barnen väntade tålmodigt på maken, som "bara" skulle fara och slå det sista åt honom som hjälpt oss att bala i sommar. 

När klockan närmade sig 15 och jag varken hört, eller sett till honom gav jag upp och packade i stället in hundar, ungar, badgrejor och picknickmat i bilen.

Mot badplatsen, genom blåbärsskogen.

Det blev trots allt en härlig kväll med årets första dopp för mig och livets första simtur för tiken. 1:ans valp som är en retrieverblandning torkade direkt, medans tiken, trots att hon till största delen är labrador, fortfarande är blöt i pälsen. Måste vara den där droppen schäfer hon har i sig som rår för det?

Badhundar

I morgon hoppas jag att vi gör ett nytt försök med båten, för jag vill verkligen hinna fara till vårt hemliga badställe innan sommaren tar slut.

Tjänstefri och skolutflykt

Tjänstefri dag idag och jag är helt utarbetad redan.... 

Jag: -Har du ätit frukost? 
Barn: -Öööhhh...näää.... 
Jag: -Jamen släck TV:n och gör det då!

Jag: -Har ni packat ner det ni ska ha med er på utflykten idag?
Barn: -Öööhhh...näää...
Jag: -Kanske vore en bra idé att göra det då?
Barn: -Mmmm, vad finns det?

Alla barnen pratar samtidigt:: -Maaammaa, vad kan jag packa ner mackorna i, vilken termos kan jag ta, MÅSTE vi SAMSAS om den, det här är ju en bäbisryggsäck, vad kan JAG packa ner mackorna i då, vilken termos ska JAG ha, varför får han ta den, om inte jag får ha den får inte han heller ha den, finns det inget pålägg, jag vill ha gröt, jag vill inte ha gröt, nähä, joho, nähä, johoo!!!

Jag: -Nu är klockan 8! Sluta fixa med remmarna till ryggsäcken nu och ta på er kläderna så vi kan åka. -Har du förresten ätit någon frukost?
Barn: -MEEEEN NÄÄÄÄ!!!

Men, efter 7-8 koppar kaffe till såååå....

Killingar och vattkoppor

Årets andra killing såg dagens ljus i går. Även det blev en bockkilling och mamman är tvillingsystern till hon som killade i fredags.

4:an insjuknade i vattkoppor i går, så jag har varit hemma och VAB:at i dag. Det är första gången på 14 år! Det brukar vanligtvis vara maken som VAB:ar, men i dag hade han inte möjlighet.

I morgon jobbar jag som vanligt.

Godnatt!

Prickigkorv

I natt har jag sovit med en kvidande och sparkande "prickigkorv". 5:an har fått vattkoppor och jag fick inte ihop till många timmars sömn. Kändes så där när väckaren ringde och det var dags att kliva upp till jobbet. Maken som har ledigvecka försökte ta hand om sjuklingen i natt, men det var bara mamma som dög. Måste vara mina magiska händer som kan lindra det mesta bara jag stryker med dom över det onda. =)

Nu väntar jag bara på att även 4:an ska insjukna. Hoppas det inte dröjer så länge. Lika bra att få det bortgjort. 1:an, 2:an och 3:an gjorde bort sitt för tolv år sedan, så där är det lugnt. 

Skitgöra

Vi har bokstavligen haft en riktig skitmorgon. 

Maken skulle styra ut gödseln från lösdriften när en stut fick upp grinden och sprang rakt ut på gödselplattan. Där upptäckte han ganska fort att det var en mycket dålig idé (vilket även en bock erfor för två år sedan) eftersom han omedelbart sjönk så att endast huvudet var ovanför ytan. Närmast lagår´n är gödselplattan 3 meter djup och gödsel är som kvicksand, så där kan en hel stut lätt försvinna om man inte får upp honom fort nog. Vi fick lägga ut plankor för oss att gå på, så vi kunde sätta på honom en grimma och sedan dra upp honom med hjälp av grävmaskinen.

Tyvärr kastade sig även valpen rakt ut i gödsel när hon tyckte att hennes hjälp behövdes. 

Eftersom hon är så mycket lättare än stuten kunde hon kravla sig därifrån för egen maskin, men tyckte att upplevelsen var så otäck att hon sprang raka vägen hem där barnen var vänliga nog att släppa in henne i huset....

  

Så här kan det se ut när en glad valpsvans full med med koskit penslar väggar och skåp omkring sig. 

Dagens skitgöra var dessutom bara som grädde på moset eftersom vi, när vi skulle gå och lägga oss igårkväll, upptäckte att en katt tydligen varit instängd i 1:ans rum ett par dagar och gjort allehanda behov i sängen.... många gånger. Bläää.

 

Blåslagen morsa med barnlogistikproblem

Idag slog jag ihjäl mig lite grand igen. 

Jag berättade aldrig om förra gången, men det var i mitten på november som jag flög som en vante ner från bron när jag skulle gå ut och ta in hästarna. Den gången var det vänster axel som fick ta smällen och den är fortfarande inte bra. Idag var det höger höft och huvudet som fick det. Förra gången var maken hemma och kom faktiskt springande till min undsättning, men idag jobbar han 12-timmars, så jag insåg att jag fick försöka kravla mig in bäst jag kunde själv. Ajajajaj

Jag hade sedan tidigare lovat 3:an och 4:an att vi skulle åka och titta på "Sune på bilsemester" i eftermiddag, men så fick 5:an en inbjudan till ett badkalas som krockade tidsmässigt med filmen. Vem/vilka skulle jag bli tvungen att göra besviken nu då? Jag har ju trots idoga försök fortfarande inte kommit på hur man klonar sig. Tack och lov tyckte 2:an att det kändes helt okej att följa med 5:an på kalas och min gamla mor ställde upp på att skjutsa hem dom därifrån. 

Jag har sådan respekt för singelföräldrar som lyckas få livet/logistiken att gå ihop. Jag är bara "singel" var tredje vecka, men jag tycker att det räcker fullständigt.

Imorgon har maken och jag planerat att ta med mina gamla föräldrar och titta på "Hundraåringen"...om det ordnar sig med barnvakt vill säga. 1:an är inte hemma och både 2:an och 3:an vill följa med på bion. Hmmm...

Inte hemligt längre

Nu ska du få höra! =)

Jag var ju på en, inte nu längre, hemlig resa idag.

1:an har tilldelats ett stipendium om 8000:- på sin skola idag och jag och maken var hemliga "gäster" som smugglades in bakvägen för att inte avslöja hemligheten i förväg.

Nomineringen var så fint skriven att jag formligen svävar omkring på små moln av stolthet.

Så här stod det i pressreleasen som skolan skickade ut innan utnämningen var officiell:

”för sin nyfikenhet, positiva inställning och sitt breda intresse för den gröna branschens olika arbetsområden. Hen har också visat goda studieresultat i såväl praktiska ämnen som djur, teknik och växter men också i de teoretiska ämnena. Hen har fått goda omdömen från de praktikplatser där hens utveckling hela tiden visat progression.”

Huvudläraren fortsatte att ösa superlativ inför den intervjuande reportern och jag ser verkligen fram emot att få läsa hela reportaget.

Trevlig fredagkväll!

Ej genomtänkt shopping

Idag har vi (min man, 5:an och jag) varit till stora staden i norr för att slå två flugor i en smäll. Besikta bilen och hämta hem 1:an från skolan.

5:an blev, sin vana trogen, åksjuk och kräktes på vägen upp. No big deal! Med "Bonden Åse" på SVT Play i mobilen kändes det tydligen okej att fortsätta resan. 

Medans maken var på bilbesiktningen fördrev jag och 5:an tiden på RUSTA och passade bl.a. på att prova massagefåtöljer. Nej, jag blev inte frestad att köpa någon.

När jag lyckats få shoppingkorgen överfull med "saker jag inte visste att jag behövde" och precis skulle säga till 5:an att "Nu får nog pappa lov att komma, annars blir det här dyrt", gjorde han tack och lov precis det. =)

I tisdags fick jag hem en STOR hundbädd som jag skickat efter till 50-kgs hunden, men lilla valpen sa "Tackar" och la omedelbart beslag på den, så idag har jag köpt en annan STOR hundbädd till 50-kgs hunden. Problemet är nu bara vart jag ska få plats med dom här två enorma hundbäddarna? 

Tänkte inte på det.....

Trevlig helg!

Heltrasigt, halvtrasigt, nyligen ersatt, kontrollerat och skräckmat.

Som jag berättat tidigare är det mycket i mitt hem som gått sönder på sistone, men äktenskapet håller åtminstone fortfarande. ;)

Dammsugaren har jag nyligen ersatt med en ny, i förrgår var jag och införskaffade en ny matberedare, ny drivrem till torktumlaren är beställd, diskmaskinen hålls tillsvidare ihop med najtråd, tvättmaskinen "haltar" betänkligt och tv:n fick vi (tyvärr) tillbaka i förrgår. Jag upptäckte nämligen under dess frånvaro att det är en fullständigt överflödig apparat, men tyvärr delar inte övriga familjen min åsikt.

Digitalkameran är fortfarande trasig (och verkar så förbli) och min mobiltelefon lämnade jag in på en, uppskattningsvis, två veckors reparation igår och jag har redan abstinens. Jag kan inte fota någonting!

Peppar, peppar, men bilarna verkar åtminstone hålla ihop, bortsett från punkteringen jag fick förra veckan.

Lite lustigt var det att en bil med två män i stannade och frågade om jag behövde hjälp, eller nej, det var inte lustigt att dom stannade, men att dom stannade kvar trots att jag artigt avböjde erbjudandet. Jag har bytt X antal punkteringar både privat och i yrket, så jag anser mig fullt kapabel att fixa sånt själv, men det tyckte tydligen inte männen ifråga. Först när jag vänligt men bestämt sa "Tack för erbjudandet, men nej tack" rullade dom motvilligt vidare. Jag har ju för sjutton till och med skiftat däck på lastbilar, men jag kanske ger sken av att vara hjälplös kvinna? =D

Vi hade EU-kontroll förra veckan. Jag ansvarar för "bokföring" och märkning av fåren och getterna och kände mig därför helt lugn inför kontrollantens besök. Faktiskt så lugn att jag överlämnade stalljournalerna till maken och åkte till en sedan tidigare planerad tjejträff. Döm om min förvåning när maken ringer och på kontrollantens anmodan ifrågasätter antalet djur i journalen? "Jamen dom djur jag har står ju i boken! Jag har varken mer eller mindre!" försökte jag frustrerat förklara, men blev trots det inte trodd, så jag var tvungen att via telefon räkna upp namnen på alla djur (ja, jag kan faktiskt namnen på alla) samtidigt som kontrollanten i andra änden bockade av dom. Då visar det sig att han som hållit på med kontroller i 6 år INTE kom ihåg att titta på minussidan i boken. Klart som korvspad att det finns mer djur noterade än vad som faktiskt finns i verkligheten. På plussidan skriver man in alla som föds eller köps och på minussidan fyller man i alla som dör, slaktas eller säljs. Plussidan - minussidan = antalet djur som finns på gården. Enkelt eller hur?! Gah!

Föreskrivna märken i öronen.

I går hade vi, till barnens förtjusning, Halloweenfest. Tyvärr kunde jag, pga tidigare angett skäl, inte fota något, men jag serverade i alla fall binnikemask (tagliatelle färgad med svart karamellfärg), larver (skruvmakaroner också färgad med svart karamellfärg), hjärnsubstans (pastasnäckor färgade med röd karamellfärg), snor (guacamole), avhuggna fingrar (prinskorv), lortar (cevapcici), mumintungor (pringelschips), hackat gravpynt med skalbaggar, mögel och fluglarver (grönsallad med oliver, fetaost och solrosfrön), blodig avföring (chokladpudding på hallonspegel) och till dryck serverades blodbål (lingondricka). =)

I kväll har jag skjutsat 1:an till tjejen. En nätt liten resa på drygt 20 mil tur och retur  i ishalka, men vad gör man inte för kärleken.... ;)

See ya!

Dygnet har för få timmar!

I går lagade jag tre olika maträtter och var less som *** innan det var klart, men nu är jag glad över att jag gjorde det eftersom maten bara behövde värmas när jag kom hem från mitt dagjobb. 

Maken jobbar nämligen helvetesskiftet, d.v.s. eftermiddags den här veckan och jag har förutom lagår´n både ett föräldramöte och ett kvällsjobb att hinna med.

Tjingeling!

Livets puzzel

Jag begriper inte hur folk får ihop sina livspuzzel, för när jag försöker få ihop mitt känns det som om jag har fått bitar från flera olika puzzel. Eller så beror det på att klockan är 5 på morgonen, jag är gristrött och oinspirerad och gruvar mig för att väcka barn som ska skjutsas till dagis "mitt i natten".

Bilden lånad från vetenskaphalsa.se

Bondungar

Jag är inte född "bondunge", men har alltid haft ett brinnande djurintresse och från början var det särskilt hästar jag vurmade för. 

Tyvärr är jag uppvuxen under/efter Sveriges stora avhästning så det fanns inga hästar kvar i min omgivning. Hästen var nästan ett mytologiskt djur för mig.

Jag fick inte möjlighet att lära mig rida förrän jag började på högstadiet och då bara under två terminer eftersom min kompis som jag brukade få följa med flyttade. 

Min morfar, som nästan alltid hade två hästar och var väldigt avelsintresserad avvecklade jordbruket och slaktade sin sista häst samma år som jag föddes.

Min mamma brukade få inackordera mig hos jordbrukande släkt och vänner någon vecka varje sommarlov för att jag skulle få mitt lystmäte.

När jag träffade min man hade jag ingen aning om att han var tvättäkta bondunge, eftersom han tyckte att det var pinsamt och höll det hemligt. 

Det var min svärmor, född 1920, som gav mig mina grundläggande kunskaper om jordbruk och djurhållning innan jag anmälde mig till en distansutbildning i Husdjursskötsel och Växtodling.

Hon hade skött om korna och mjölkat sedan hon var 8 år. Hon brukade även prata längtansfullt om fåren hon mindes från sin uppväxt, men som inte längre fanns kvar eftersom dom ersatts av modernare köttraser med lång svans och kort dålig ull. Den gamla rasen hade kort svans och så lång ull på hösten att det bildades en mittbena på ryggen och ullen sviktade upp och ner när dom gick. Hennes barndoms får släpptes på skogen över sommaren, men det var väldigt viktigt att hämta hem dom igen innan löven började falla för då blev dom visst så skygga att det nästan var omöjligt att få tag på dom. 

Tyvärr dog min svärmor 1999, så hon hann aldrig uppleva mina Klövsjöfår som på pricken stämmer överens med hennes beskrivning av barndomens får.

Jag tycker att det är särskilt roligt att mitt djurintresse har gått i arv till mina barn. Ja dom är faktiskt äkta bondungar och stolta över det. 1:an har till och med valt att gå Lantbruksutbildningen och är med sitt gedigna intresse och kunskap till stor hjälp för mig. 

Skogens guld

Igår packade jag in alla ungar, utom 1:an som inte kommit hem än, i bilen för lite bärplockning.

Vissa protesterade mer än andra om man säger så. =)

När vi väl var framme tyckte nog alla att det var ganska trevligt trots allt och 2:an hade oanade bärplockar talanger. Dom kommer att utnyttjas flitigt!

Tyvärr plurrade både 2:an och 4:an i ett surhål, så vi blev inte kvar så länge vid hjortronmyran, men vi fick i alla fall ihop till en skål och planerar att återvända dit igen eftersom mycket fortfarande var omoget.

På vägen tillbaka till bilen passade vi på att plocka lite blåbär, så i morse serverades det blåbärsgröt till frukost. Mums!

Skogens guld

Ingen björn, nej inte ens en liten björnlort fick vi se heller! =)