Sorg

Jag har senaste veckan tyckt att 50-kilos hunden varit väl håglös och på torsdagsmorgonen upptäckte jag dessutom att det rann snor ur vänstra näsborren, så veterinärbesök bokades på fredagen.
Jag trodde på sin höjd att han skulle bli hemskickad med en penicillinkur, men det var tyvärr allvarligare än så. Han har en stor tumör i gommen och jag fick välja på att avliva honom direkt, eller vänta tills på måndagen. Chock!
Jag valde att ge honom och mig helgen tillsammans.
Vi har varit och hälsat på "mormor och morfar" och lillhusse så dom fått ta avsked medans jag kämpat med gråten. Vi har varit på skogspromenad som jag har gråtit mig igenom. Fotat massor samt suttit/legat på golvet tillsammans och gosat med tårarna forsande.
Vilken tur att jag köpte en valp i fjol, annars hade det blivit alldeles för tomt i huset på måndag, men hon kommer aldrig att helt kunna fylla ut tomrummet som han lämnar efter sig.
Älskar dig förutsättningslöst min stora "kluns".

Sköna söndag

Såg på Facebook och Instagram hur gulligulligt och mysigt vänner och bekanta tillbringade sköna söndagen med familjemys. 

Nej, jag är inte alls avundsjuk eftersom maken jobbade 12-timmars skift och jag fick tillbringa söndagen i en inomhuspool som 3:an fixat åt mig i hönshuset. ;)

Vattenkaret till hästarna skulle fyllas och då brukar vi koppla slangen till vattenkranen i hönshuset, men den här gången glömde 3:an att kolla så den verkligen satt fast.

4:an som tack och lov fick för sig att titta till kycklingarna upptäckte förödelsen och kom med andan i halsen och skrek att alla kycklingar var döda eftersom det var översvämning ända upp till tröskeln.

Nu visade det sig att kycklingarna var dom som faktiskt klarat sig bäst eftersom dom bor i en kaninbur som fungerade som livbåt, men stickkontakten till värmelampan var det sämre med. Kortslutningen var nog nära eftersom det rök ordentligt ur den.

Nu är det i alla fall rent och torrt med ny spån och alla höns och kalkoner har ju "nytvättade" fötter. :)

1:an, som vanligtvis är anställd på en mjölkgård, är utlånad till oss i sex dagar för att hjälpa maken färdigställa diverse projekt innan vintern. I dag har dom t.ex. rest stommen till mitt blivande får/get stall. Jag längtar verkligen efter att det ska bli klart. Antalet getter håller sig ganska konstant, men antalet får har på 4 år gått från bara 2 till ett 20-tal, så dom har verkligen vuxit ur sitt gamla boende.

För två år sedan, den här tiden, blev getstallet inflyttningsklart.

Med hus igen

Vi har, ända sedan vi flyttade hit, arrenderat åkermark av en äldre man inne på byn.

För något år sedan flyttade han till, vad jag antar, ett äldreboende någonstans och hans hus har stått mörkt och tomt sedan dess. 

För ungefär en månad sedan såg jag, av en händelse, att fastigheten var utannonserad på Hemnet. 

Vi kollade med mäklaren om det gick att stycka av åkermarken, men det skulle bli för dyrt, så nu har vi i stället blivit med ett till hus. Ett beboeligt renoveringsobjekt från förra sekelskiftet.

Någon som är sugen på att hyra billig bostad kanske? :)

Vildvuxen tomt komplett med flaggstång

Där bakom skymtar åkern

Gamla köket på övervåningen

Det här rummet på tredje vinden hyrdes förr ut per natt till arbetare och resenärer. 

Förlust

Vi har bott på den här gården i drygt 13 år och i går hände det jag fasat för varje gång jag har haft djur på rymmen och hört tåget signalera.

Klövsjötackan Cilla och hennes årslamm blev påkörda och dödade av tåget. 

Med dom var även en fjolårsbagge som klarade sig undan med endast ett litet sår ovanför ögat.

När "järnvägen" ringde och sa att tre var ihjälkörda, men att ett får levde och verkade oskadat tänkte jag att det måste ju vara så uppskrämt och stressat att vi aldrig kommer att lyckas fånga det, men han stod bara och tryckte sig mot sina döda vänner och lät sig villigt infångas.

Killarna från järnvägen som var först på plats hade till och med fått klia honom och det är verkligen inte normalt.

Klövsjötackan Cilla

Lång tystnad

Halloj där ute!

Här på bloggen har det varit tyst och lugnt en längre tid, så det är kanske ingen kvar som läser det här, men jag vill i alla fall berätta att jag faktiskt klarade uppkörningen för MC i tisdags. Hurra!!!

(Såå nervös har jag nog aldrig varit förut)

Jämtgetterna Naima, Pinetta och killingen Runa är nu levererade till Gammlias friluftsmuséum och ska bo där till slutet på augusti. Passa på att besöka dom om du har vägarna förbi Umeå vetja.

1:an har tagit studenten och blivit sambo i ett stort nyrenoverat hus med stall som dom får hyra för en symbolisk summa. Redan har dom häst, katt och höns. "Morsärven" måhända? ;)

'

V.29 ska jag jobba som PC-vakt och därmed också som stadsbrevbärare. Jag kommer att antingen vara superfit eller helt slut efter den veckan eftersom det innebär en massa trapphusspring.

Nu en veckas semester först, så kanske kommer jag att hitta motivationen att göra fler inlägg?

Ha det gott i värmen så länge!

MC

Nu är det allvar!

Jag har skrivit in mig på trafikskolan idag och tänker göra ett seriöst försök att äntligen ta mc-kortet i sommar. Gulp...

Bara trams

Jag börjar skriva på blogginlägg, men så tycker jag att det bara är trams och raderar dom, så tyvärr är den här bloggen ganska tom numera, men jag kan väl åtminstone skriva att det är Tiburtius idag och björnen sägs gå ur idet. Dock dåligt med spårsnö i år.

Vi var till IKEA i lördags och gjorde av med en massa pengar. Jag, i egenskap av lantbrevbärare och van stuvare, lyckades få in allt i bilen så maken slapp åka till Biltema för att köpa ett takräcke.

1:an har påsklov, men jag hinner tyvärr aldrig träffa honom eftersom han extraknäcker varje dag. Roligt för honom, trist för mig som har ett uppdämt umgängesbehov.

Det har varit ett litet reportage om oss och vårt renoveringsprojekt i bygdebladet. Var lite nervös över att förekomma på bild, men det blev helt okej.

Jag har fått förfrågan om att hyra ut Jämtgetter till Länsmuseet i Västerbotten i sommar och jag kommer nog att tacka ja. Jag vill ju att fler ska få chans att bekanta sig med dessa charmiga djur.

Som sagt, bara trams....

Dubbelhelg

I fredagskväll var vi tillsammans med LRF på middag och bowling. Det var som vanligt jättetrevligt, men jag hade en misstänkt, molande huvudvärk som jag lyckades förtränga större delen av tiden. 

I går var 1:ans svärföräldrar hit på besök på dagen och på kvällen var vi ett gäng som bokat biljetter till middag och opera. Jag har aldrig varit på opera tidigare och jag måste tyvärr säga att jag inte var riktigt i stånd att uppskatta konceptet, så jag måste nog göra ett nytt försök en annan gång. Jag satt med en rinnande näsa och feber med sprängande huvudvärk som gjorde att jag mest funderade på hur jag skulle orka härda ut tills jag fick åka hem och lägga mig. Visserligen kunde jag väl identifiera mig med huvudrollsinnehavarinnan som dog av ihållande hosta och feber.

I natt har jag svettats och drömt helt hysteriska feberdrömmar. När maken väckte mig i morse var jag t.ex. i full färd med att gnaga av ett rep som jag var upphängd i för att vargarna skulle få äta upp mig under natten.

Ja, du förstår... =)

I morgon väntar en ny arbetsvecka.

Dramatik

Idag har jag något intressantare att skriva om än igår.

Det brann i vår lösdrift i morse!

När maken kom hem efter att ha skjutsat barnen till skolan såg han hur det rök bortifrån nylagårn och när han tog en närmare titt såg han hur det slog upp lågor ur gropen där frostvakten och transformatorn till dom eluppvärmda vattenkopparna sitter monterade. Tur i oturen var att vattenledningen smälte av hettan och bildade ett sprinklersystem som släckte elden innan maken själv hunnit tillbaka med nånting att släcka med.

Hemska tanke om hela bygget med djur och allt brunnit upp.

Nu ska det förhoppningsvis vara slut på långvarig kyla för den här vintern och då klarar djuren själva av att hålla vattenkopparna frostfria tills vi hunnit laga systemet.

Dom förkolnade resterna

Tjänstefri dag i morgon. Skönt!

Tack och hej! =)

Blaha

Jaha, nu har snart hela mars passerat utan att jag har åstadkommit ett enda blogginlägg. För att råda bot på det får jag väl skriva något blaha då...

Jag har legat nerbäddad och tyckt synd om mig själv sedan i fredags. Vinterns första och förhoppningsvis sista förkylning slog till med full kraft samtidigt som maken jobbat 12-timmars helg. Host, host och snörvel.

Min absoluta favoritkatt alla kategorier har lämnat mig. Hon dog förra torsdagen endast 10 år gammal och saknaden är stor eftersom det var hon som alltid sov hos mig.

Ha det bra tills nästa gång! ;)

Tjänstefri och skolutflykt

Tjänstefri dag idag och jag är helt utarbetad redan.... 

Jag: -Har du ätit frukost? 
Barn: -Öööhhh...näää.... 
Jag: -Jamen släck TV:n och gör det då!

Jag: -Har ni packat ner det ni ska ha med er på utflykten idag?
Barn: -Öööhhh...näää...
Jag: -Kanske vore en bra idé att göra det då?
Barn: -Mmmm, vad finns det?

Alla barnen pratar samtidigt:: -Maaammaa, vad kan jag packa ner mackorna i, vilken termos kan jag ta, MÅSTE vi SAMSAS om den, det här är ju en bäbisryggsäck, vad kan JAG packa ner mackorna i då, vilken termos ska JAG ha, varför får han ta den, om inte jag får ha den får inte han heller ha den, finns det inget pålägg, jag vill ha gröt, jag vill inte ha gröt, nähä, joho, nähä, johoo!!!

Jag: -Nu är klockan 8! Sluta fixa med remmarna till ryggsäcken nu och ta på er kläderna så vi kan åka. -Har du förresten ätit någon frukost?
Barn: -MEEEEN NÄÄÄÄ!!!

Men, efter 7-8 koppar kaffe till såååå....

"Fredagsmys"

Ledig dag med skogspromenad!

Trevlig helg! 

Drömkåken

Den 18 februari 2001 var vi och tittade på vår "drömkåk" och 27 mars samma år skrev vi under köpehandlingarna på banken. Nu när jag tittar på före bilden av huset undrar jag hur vi tänkte och förstår varför folk inte visste om dom skulle idiotförklara oss eller beundra vårt engagemang. Vårt allmänna namn i bygden blev i alla fall "nybyggarna". =)

Drömkåken före

Kattkräk

Vem behöver OS-dramatik när man har husdjur och kan få all dramatik man (inte) önskar den vägen?

Hämtade upp tvätt ur källaren, men lämnade korgen framför ytterdörren för att fort springa och hämta en kräkhulkande katt. 

Tar sagda katt i ett stadigt tvåhandsgrepp och rusar mot dörren bara för att snava på en hund och ramla över tvättkorgen. 

Eftersom jag håller katten med ett stadigt tvåhandsgrepp trycker jag oavsiktligt ner honom i tvättkorgen samtidigt som hulkandet bär frukt och vad som möjligen kan ha varit en mus hamnar i tvättkorgen samt långsamt glidandes nerför insidan av ytterdörren. 

Skidstafett på tv:n sa du?

Fel katt, men rätt ansiktsuttryck. =)

Bockar och baggar

1:an är hemma från skolan över helgen, så jag har passat på att få hjälp med att sära på avelsgrupperna. Baggarna och bockarna har nu haft sex veckor på sig att hinna betäcka alla och skulle inte det räcka så är det något annat som är fel. 

Ett "fel" blev det i alla fall i och med att en bagge dog knall och fall efter fyra veckor. Jag kan bara hoppas att han betäckte i alla fall någon innan dess, men jag har inga större förhoppningar.

Baggarna som vi, efter förrättat värv, släppte ihop i en gemensam kätte, gick bara runt och snusade på varandra för att kolla vad dom andra varit med om.

Bockarna däremot är av en helt annan sort. Där blev det ömsom allmän våldtäkt och våldsamma sammandrabbningar med hornen.

 

Helt enkelt 50-kg kärlek

Googlade för roligt på 50-kg hundens ursprung och hittade detta citat:

"PyRotter avlades som en form av vakthund i USA... man ville ha en skarpare hund än ren rottis... denne uppfödaren sålde aldrig till privatpersoner då denna korsning inte lämpades som privathund!!!"

Hoppsan! Kanske jag hade tänkt mig för innan jag skaffade honom om jag läst det här före, eller kanske hade jag betett mig annorlunda mot honom, vilket i sin tur gett honom en annan mentalitet än den han har nu? 
Kan bara säga att snällare familjehund har jag aldrig haft. Han har aldrig någonsin visat minsta aggression mot barnen eller deras kompisar oavsett hur omild behandling dom utsatt honom för. Visserligen är det mycket vakt i honom, men som boende på "vischan" tycker jag inte att det är någon nackdel. Jag känner mig kort sagt trygg i hans sällskap.

Killingar och vattkoppor

Årets andra killing såg dagens ljus i går. Även det blev en bockkilling och mamman är tvillingsystern till hon som killade i fredags.

4:an insjuknade i vattkoppor i går, så jag har varit hemma och VAB:at i dag. Det är första gången på 14 år! Det brukar vanligtvis vara maken som VAB:ar, men i dag hade han inte möjlighet.

I morgon jobbar jag som vanligt.

Godnatt!

Årsmöte och tillökning

Jag fick godkänt av revisorerna på kvällens årsmöte och blev omvald som kassör i två år till.

Magen är fyrkantig av all god mat vi fick att äta och nu firar jag med ett glas konjak innan sängen.

Årets första killing har dykt upp idag. En bockkilling född av en av fjolårets förstfödda getkillingar. 

Varje år försöker jag styra killningarna och varje år blir jag bortdribblad. Dagens mamma bor i "isoleringskätte" tillsammans med övriga fjolårsgetter för att slippa bli betäckta, men den saken hade hon tydligen redan fått överstökad

Återstår att se hur många fler det blir, men huvudsaken att allt går bra. :)

Godnatt!

Möte och mat

Ikväll ska hela familjen på årsmöte med föreningen där jag sitter som kassör. Hoppas revisorerna ger mig grönt ljus, så jag slipper sitta där och skämmas. 

Efteråt bjuds det på middag till det facila priset av 100:-/vuxen och 50:-/barn, vilket är orsaken till att jag drar med hela familjen och slipper fundera på vad dom ska äta ikväll. Till och med 1:an kommer tillsammans med sin fina tjej. Längtar faktiskt efter dom. 

I morgon är hela familjen bjudna på middag hos min storebror, så inte ens då behöver jag fundera på matlagning. Lyx!

Det blir tredje gången gillt som vi försöker träffas. Första gången brann deras diskmaskin och dom var, av förståeliga skäl, inte så sugna på att handdiska allt efter vår stora familj och andra gången fick deras son magsjuka. Bläää.

Trevlig fredag!

I hästens tecken.

Dagen har oplanerat gått i hästens tecken.

I morse skjutsade jag barnen till skolan, åkte hem och släppte ut hästarna, tog 5:an och hundarna med mig in till byn, hämtade ut ett paket på macken, köpte semlor på affär´n och åkte hem till mina gamla föräldrar på en snabb kopp kaffe. 

Skyndade mig tillbaka hem igen eftersom skolan skulle sluta tidigt idag och möts då av fyra glada förrymda hästar på gården. 

Dom hade inte en tanke på att låta sig fångas, så först bar det iväg in mot byn innan jag hann genskjuta dom med bilen och dom gjorde helt om för att i stället springa mot grannarna. 

Efter att jag åter hade genskjutit dom med bilen tyckte dom tydligen att det var lugnast att springa hem igen och jag lyckades äntligen stalla in dom en efter en. 

Problemet var nu bara att jag inte hade någon hage att släppa ut dom i, så jag hade följaktligen stallat in dom för kvällen i boxarna som jag inte hunnit mocka och klockan var bara 11.30. 

Nu har jag ägnat kvällen åt att plocka ut en och en häst på stallgången medans jag kärrat ut allt ur alla fyra boxar, fyllt på nytt spån och fixat en ny hage tills i morgon. 

Medans jag ändå hade hästarna uppbundna passade jag också på att ge dom lite extra omvårdnad och kände själv hur mycket det ger mig att få vara i stallet.

Att umgås med hästar gör mig lugn, harmonisk och lycklig trots att det naturligtvis även innebär mycket arbete också. 

Helt enkelt underbara djur! 

Hur tänkte jag nu?

Jag tittar nästan aldrig på TV och särskilt inte på någon film eftersom jag aldrig anser mig ha tid och om jag tar mig tid somnar jag ändå ofelbart varje gång. 

Trots det har jag nu, mot bättre vetande, budat hem tv-serien "Downton Abbey" på Tradera bara för att jag hört att den ska vara så bra. Sedan tidigare har jag bl.a. budat hem hela "Vänner" serien (herregud den serien gick ju i 10 år!), "Macahan" (av nostalgiska skäl), "Kampen om Colorado" (också av nostalgiska skäl) och "Skenet bedrar" (för att jag tyckte att det var en passande julklapp till maken för några år sedan). Utöver dessa tv-serier har jag även dragit på mig ett otal filmer, som säkert är jättebra, men NÄR har jag egentligen tänkt titta på dom?

Nåja, jag blir väl pensionär någon gång.... ;)

Prickigkorv

I natt har jag sovit med en kvidande och sparkande "prickigkorv". 5:an har fått vattkoppor och jag fick inte ihop till många timmars sömn. Kändes så där när väckaren ringde och det var dags att kliva upp till jobbet. Maken som har ledigvecka försökte ta hand om sjuklingen i natt, men det var bara mamma som dög. Måste vara mina magiska händer som kan lindra det mesta bara jag stryker med dom över det onda. =)

Nu väntar jag bara på att även 4:an ska insjukna. Hoppas det inte dröjer så länge. Lika bra att få det bortgjort. 1:an, 2:an och 3:an gjorde bort sitt för tolv år sedan, så där är det lugnt. 

Bilbekymmer

För en, känns det som, hel evighet fick jag punktering på vår familjevan nedanför huset  och bilens domkraft gick sönder så jag fick lov att gå hem och hämta garagedomkraften för att skifta däck. Tydligen hade maken inte lyssnat på det örat, för i torsdagskväll/natt ringde han och ville ha hämtning eftersom han kört punktering på väg hem från jobbet och hör och häpna, domkraften var TRASIG. Innan jag hann ge mig iväg med en kallstartad bil i -17 fick han lift med en lastbil, så jag behövde bara hacka tänder i 1½ mil i stället för 4. Yay, eller nåt....

Som bekant försöker jag bevara den gamla lantrasen Klövsjöfår och ville därför skaffa en ny obesläktad bagge till mina tacklamm från i fjol. Då är det ju jättepraktiskt att det i grannbyn finns en genbanksbesättning med Klövsjöfår för utbyte. Jag bokade mig tidigt för en bagge som tyvärr gick och dog strax innan avhämtning, så jag fick nöja mig med årets minsta krake. Inte så mycket att avla på, men bättre än ingenting tänkte jag och hämtade honom på vinst och förlust. Det visade sig bli förlust, för i torsdags låg han död trots fri tillgång på grovfoder och isolerad ligghall. Om jag får några lamm efter honom till sommaren blir jag glatt överraskad. Som tur är har jag två baggar till som går med utvalda tackor.

Domen

Nu har nordisen varit till Hästkliniken och fått sin dom. Hurra, ingen röta så långt ögat kunde nå! I stället har han "frostsprängda" hovar. Enligt hovslagaren har hans hovar sugit upp ovanligt mycket fukt den här blöta, långa, konstiga hösten och nu när det blev smällkallt frös helt enkelt fukten i hovarna till iskristaller som gjorde att det ramlade bort bitar. Skönt att veta att det inte är mitt fel och att det kommer att läka ganska fort. Nu har han fått travskor, som är bredare än vanliga, på bakhovarna och jag skulle till och med få börja rida honom om två veckor.

Hans bästis Tinkern blev i alla fall glad över att få hem sin kompis igen.

Nordisen visar sin glädje över att vara hemma?

Holy sh....

Ställde upp nordisen på stallgången i går kväll medans jag mockade hans box och får en chock när jag upptäcker att hans bakhovar håller på att trilla bort bit för bit. 

Efter att ha MMS:at fotot till diverse kloka människor börjar jag kanske förstå vad som har hänt. 

Jag har visserligen noterat att hans bakhovar sett lite fransiga ut, men inte tagit så allvarligt på det eftersom det börjar vara dags att ta hem hovslagaren igen och jag tänkte att det fixar sig ju då. 

Teorin är nu att han har röta (varför upptäckte inte hovslagaren det sist han verkade?) som fått hovväggen att släppa och eftersom det var -28 här i helgen har hoven blivit så hård av kylan att bitarna brutits loss pga det.

Tack och lov verkar han inte ha ont eftersom han springer och rör sig precis som vanligt.

Nu blir det en tur till Hästkliniken för att höra vad som kan göras. Lång konvalescens blir det hur som helst eftersom hoven i bästa fall växer 8 mm/månaden.

Skäms på mig!  

Hundvalp

 

Familjens senaste tillskott fyllde fyra månader i förrgår och artar sig riktigt bra.