"Speed-dejt"?

Det känns som att jag försöker vara överallt och göra allt samtidigt och det funkar ju självklart inte. Jag föreställer mig att det är lite som att speed-dejta. Man hinner bara (i bästa fall) med det intressantaste....

Eftersom lördagen visade sig vara regnig, passade vi, d.v.s. jag, min man och vår yngste son, "5:an" på att åka till Umeå och shoppa. Det innebär då i vårt fall Jula och Biltema. Ha,ha! Jag anar att dom flesta andra INTE prioriterar just dom affärerna vid en shoppingresa till Umeå, men eftersom jag HATAR att handla kläder så följer jag villigt med.

Det har alltid varit 4:an som har utmärkt sig, men nu upptäckte vi att f.d. skötsamme 5:an minsann har fått upp ångan också. Han hängde i hyllorna, klättrade, (hade säkert svingat sig i takarmaturerna om han bara tagit sig upp) plockde bort prismärkningar och div. andra lösa detaljer som jag inte har en aning om vart han hittade. När han antastade en stackars flicka med pärlhalsband låtsades jag inte känna honom utan tittade mig irriterat omkring och gav min av att undra varför den där huliganens föräldrar inte tog hand om ungen... Det funkade, för pappan klev tack och lov fram och tog på sig föräldraskapet.

Efter hemkomsten följde jag med maken och 50 kg hunden på en härlig skogspromenad för att flytta över kossorna på nytt bete. Det kallas visst att förena nytta med nöje och DET är ju viktigt. Ha,ha!

Söndagen tillbringade jag och barnen tillsammans med mina föräldrar i vårt badparadis dit man bara kan ta sig med båt.

Pappan föredrog/valde (var tvungen?) att vara i sin "sommarbostad", d.v.s. traktorn i stället.

 Vattnet var underbart varmt och ungarna fick bada tills dom såg ut som russin.

Själv fick jag anledning att känna tacksamhet över att det inte finns hajar i vår sjö. I min iver att effektivt utfodra alla "svältande" barn lyckades jag nämligen snitta upp fingret. En haj lär visst kunna uppfatta så lite som en droppe blod i en OS-bassäng och jag droppade ju på ganska bra där ett tag... Visserligen inte i en OS-bassäng då.... Jamen lite synd om mig var det väl i alla fall? Jag hade ju inte ens ett plåster som enligt ungarna tar bort all smärta direkt.

I veckan har 2:an och 3:an varit borta på var sitt läger och jag har KÄMPAT med att försöka bringa reda i kaoset som är mitt hem. "Rent hus" kom hit! Dessutom upptäckte jag att någon måste ha gett ungarna anabola, för inte kan dom väl växa ur kläderna så fort? Jag har fått byta ut och skifta om kläder i tre garderober. Vilken nostalgitripp! Bl.a. har jag plockat fram kartongen med kläderna 3:an hade när vi var till Bulgarien för 6 år sedan.  =) Vad härligt det förresten skulle ha varit om man själv fick byta ut alla kläder i garderoben. Hm, då kanske man måste offra sig och shoppa kläder i alla fall, eller går det måhända att få tag på en "personal shopper"?

Ha det gott!