I dag har jag bara gått omkring och haft en härlig feel-good känsla i kroppen och ett leende på läpparna. Anledningen är att jag häromdan fick ett mejl från en kär gammal klasskompis som jag inte har pratat med eller träffat på drygt 20 år, men fick kontakt med igen via fantastiska Facebook för ett par år sedan.
"Är i Ö-vik sönd o månd. Kan vi träffas o ta en fika?" Ja! Nej! Jo! Hjälp! Jag är och ser ju inte ut som 18 år längre var min spontana, löjliga reaktion, men när jag hade låtit tanken sjunka in kändes det bara fantastiskt roligt att få träffas igen. =)
Här hade jag tänkt lägga upp en glad bild av mig själv, men datorn säger att det inte finns några foton att ladda upp. Ha,ha! Jag kanske inte fastnar på bild längre? Jo, så illa är det tydligen...
I alla fall så träffades vi idag över en Latte och det kändes inte alls som att det hade gått över 20 år sedan sist. 1½ timme bara flög iväg och vi bestämde att inte låta det gå 20 år till innan nästa gång. Herregud, då är vi ju pensionärer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar