Stallfix

Det här har jag pysslat med i helgen!

Japp! Jag målar takpanel till stallet! =)

Det är ju "bara" 10 år sedan vi köpte det, så att....

Så här ser delar av stallet ut för närvarande, så det är verkligen på tiden att det får ett lyft.

Maken håller tungan rätt i mun? ;)

Annars då? Jo, dom "förvildade" fåren har blivit infångade och eftersom det tydligen var min turdag, passade jag på att klippa ett par också. Äntligen!

Den här gången var det bara ett par naglar som rök, till skillnad från förra gången då jag körde hela fingertoppen genom saxen.

Jag har inga problem med att tejpa ihop andra som blöder, men om det är jag själv ska jag ha tur om jag hinner få på ett plåster innan jag tuppar av.

Jag vet! Det är skitlöjligt och jag skämdes faktiskt lite när jag låg där på golvet med fötterna i högläge.

I dag har jag anmält mig till en intressant studieresa den 4:e...... =)

Ha det gott!

 

En sån dag!

Har du nånsin skrattat så mycket att det känns som att du inte kan andas?

Det har jag gjort i dag!

Jobbet anordnade en obligatorisk "Hälsodag" för alla medarbetare.

Ärligt talat, hur roligt är det att offra en ledig lördag med att sitta på "arschlet" och lyssna på någon tråkig föreläsare i 2 timmar?

Svar: Hysteriskt roligt! Jag minns inte när jag skrattade lika mycket senast.

Föreläsaren hette Atle Johansen http://www.atlejohansen.nu/ och var fantastiskt bra på att prata och engagera oss.

BIG smile!

När jag kommit hem fick jag anledning att fortsätta le.....

För några veckor sedan träffade jag en bybo på det lokala samlingsstället Konsum.

Han berättade då att han plockat massor av kantareller.

Som den ärliga person jag är, erkände jag att jag aldrig hittat några kantareller själv, men att det kunde ju förstås bero på att jag aldrig tar mig ut i skogen på det viset....

"Jamen det måste väl gå att ordna" mumlade han och jag tänkte inte mer på saken.

I eftermiddag kom han och bara överräckte en hel låda trattkantareller och en påse gula kantareller!

Är det verkligen sant att det finns så snälla människor!?

Nu ska jag dricka upp mitt andra glas rödvin, eftersom Atle Johansen sa att chanserna ökade att man skulle bli chef då.....

Gokväll! =)

Mamma är lik sin mamma?

Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle bli som min mamma.....

Sonen skulle minsann få tvätta sin smutstvätt själv när han flyttat hemifrån.

Guess what!?

Jag "gnor som en iller" varje helg för att hinna tvätta allt innan han åker tillbaka till skolan på söndagskvällen.

Jag har även en gång i tiden lovat mig själv att aldrig använda TV:n som barnvakt....., men det är en annan historia.....

Tidigare har vi skjutsat sonen hela vägen, men i söndags var det första gången han skulle få ta bussen.

Alltså hade jag nu även en tid att passa och vek tvätt in i det sista innan jag sprang genom duschen.

Övriga familjens vikta tvätt lämnade jag framme när vi åkte.

Innan jag åkte hem igen passade jag på att göra bort mitt "kvällsstäd" som jag naturligtvis hade hoppat över på fredagen pga mitt "Jag har ju hela helgen på mig" resonemang. 

Eftersom maken jobbade "helvetesskiftet" hade jag även en del "kvällsjobb" hemma också.

När sista djuret var utfodrat och sista ungen nattad hade även jag "nattat".

Halv 2 vaknar vi av gråt och skrik från bottenvåningen.

4:an har då "vaknat" och är kissnödig, men har i sitt yrvakna tillstånd navigerat fel. 

I stället för toaletten så är det min rena, hopvikta, men ej bortplockade tvätt som fått ta emot innehållet från blåsan....

Ridå!

Jag är uppvuxen i en villa, men hade en kompis på landet vars föräldrar hade jordbruk.
Jag tog varje tillfälle i akt att få vara hemma hos henne och sköta om djuren, åka hölass, hoppa i hö, hämta hem kossorna till mjölkning, stå i dörrspringan och reta tjuren så han spottade fradga och ligga på lagårdsvinden och tjuvkika när han betäckte en brunstig ko.
Jag tror att hon aldrig satte sin fot i lagår´n annat än när jag var där och jag förstod/förstår aldrig varför, eftersom dagarna där är bland mina starkaste och bästa barndomsminnen.
I dag bor hon (utan husdjur) i en villa och jag bor på landet med jordbruk och allehanda husdjur.
Jag undrar hur mina barn kommer att ställa sig till jordbruket när dom blir stora?

Barabim, barabam!

När jag skulle skjutsa till skolan i morse hörde jag hur maken gormade nerifrån vedbacken "om inte jag får hjälp att fånga in bockarna, ansvarar jag inte för vad du säger när dom brutit sig in i gethagen".
När har han nånsin ansvarat för något jag har sagt?
Nåväl, hjälp fick han och rymlingarna återbördades hem till sig.
I eftermiddag när jag hämtade från skolan och maken åkt till jobbet, var bockarna återigen på rymmen.
Genom att tvinga ungarna till barnarbete lyckades vi fånga in dom igen och jag upptäckte att strömmen till elnätet varit av.
"Rymningsproblemet fixat en gång för alla" tänkte jag nöjt när jag pluggade in stickisen och hörde hur strömmen tickade igång igen.

Eftersom jag ägnat föregående natt åt att krafsa på magen i stället för att sova, tänkte jag ta mig en powernap så jag skulle orka hålla mig vaken på kvällens föräldramöte.
Man kan tycka att jag, vid min aktningsvärda ålder, borde ha skaffat mig bättre självkännedom.
Powernapen förvandlades raskt till 1 timme och det blev bråttom, bråttom med maten, men jag räknade med att jag som är så grymt effektiv (okej, bara ibland då) skulle hinna sminka mig och byta om medans den gratinerades och sedan faktiskt ha 5 minuter på mig att äta innan skjutsen skulle komma.
I stället för att äta travade jag runt på gården och jagade bockar på rymmen....

Nu har jag avklarat föräldramötet, nattat ungarna, ätit micrad mat, nattat hästarna, stängt in hönorna, gjort bort kvällsstädet, hittat förrymda bockar på kossornas foderbord och nu sitter jag här och bloggar i väntan på att maken ska komma hem från jobbet och hjälpa mig med rymlingarna, så han slipper "ta ansvar för vad jag säger".

Over and out!