Medeltidsdag

Senaste veckorna har ägnats åt att planera och införskaffa "rekvisita" till årets Medeltidsdag på hembygdsgården. 3:an hade förlorat ett vad med mig och skulle därför uppträda som riddare. Vadet gick ut på att jag aldrig skulle kunna fixa en riddarrustning.

Tadaa! :D

Succén var given med storögt gapande barn och turister som ville fotograferas tillsammans med en "riktig" riddare. Trots att det tydligen kändes "såååå pinsamt" låter det som om det nog kommer att vara en riddare med på nästa års Medeltidsdag också. :)

Jag har aldrig ansett mig som någon sömmerska och har i bästa fall lyckats laga några byxor till barnen, men döm om min förvåning när jag bara genom att ge mig den på det, lyckades sy dessa riddarkläder alldeles själv.

4:an var en modern getare utrustad med smartphone för att fördriva tiden. Undrar vad medeltidens barn roade sig med medans dom vaktade getter?

Medhavda geten trivdes i alla fall storligen och försåg sig av allt som fanns att äta inklusive hembakt matbröd och kardemummaskorpor. Vid ett obevakat ögonblick stal hon även en bullpåse ur någons medhavda picnickorg.

En riktig kratta

1:ans hund tillbringar mycket tid hemma hos oss eftersom både husse och matte jobbar och som retrieverkorsning älskar han att hämta och bära på saker. 

I förrgår kom han kånkandes på min järnkratta vilket inte ansågs lämpligt, så han fick vackert lämna ifrån sig den och den ställdes upp mot väggen. 

Något senare hade den tydligen blivit omkullsprungen och 5:an hade oturen att vara den som trampade på den. Pang mitt i pannan med en rejäl bula och lite blodvite som följd. 

"-Mamma det blev alldeles vitt framför ögonen." 

Jag misstänkte att det kanske blivit en liten hjärnskakning, men eftersom jag är luttrad 5-barns mamma och kan rutinen vid det här laget valde jag att inte åka in till akuten. 

På kvällen fick jag mina misstankar bekräftade när sagda barn kräktes ner min säng. 

Det blev väckning en gång i timmen natten igenom för att kolla medvetandegraden och varje gång fick jag rediga svar, så det kändes som rätt beslut att ha stannat hemma trots allt.

Bild från granngården.se

Objudna gäster

Senaste tiden har tiken, utan undantag, väckt oss med sitt skällande varje natt. Vi har klivit upp och kollat, men aldrig kunnat räkna ut vad som stört henne. Nattsömnen har minst sagt blivit bristfällig och humöret därefter. Tiken har vi idiotförklarat tills häromkvällen när jag satt vid datorn i matrummet och helt plötsligt hör hur det rasslar i väggen. T.o.m. kattgôbben lämnade ivrigt sin plats på stolen i förhoppning om att få sig en fångst.

Vi har tydligen fått in möss i väggen och självklart hör tiken deras rasslande på nätterna när det i övrigt är tyst i huset. Jag har börjat stänga matrumsdörren när vi går och lägger oss och tiken har inte en enda gång stört vår nattsömn efter det. Humöret är bättre och tiken har fått upprättelse. Frågan är bara hur vi ska bli av våra objudna gäster för gott innan dom gnagt sig igenom nåt viktigt, typ en elkabel...

Bilden lånad från Expressen

I morgon är det dags att damma av kvasten igen för den årliga flygturen. 

Hoppas vi ses! ;)

Förlorade år

Förkortade mitt liv med några år i natt. 

Skulle gå upp och lägga mig och smög för att inte väcka övriga familjen som jag inbillade mig redan låg och sov, eftersom det var tyst och mörkt överallt. Mobilen i handen hade jag nyss tittat på så displayen lyste när jag skulle dra igen sovrumsdörren. Upptäckte att det låg en sladd i kläm, så jag böjde mig ner för att plocka upp den samtidigt som jag fortfarande höll handen på dörrhandtaget. När jag rätade på mig och skulle stänga dörren igen tog det stopp och displayen lyste upp ett vitt ansikte tillhörande ett spöke eller en myling eller vad som helst övernaturligt som omöjligt helt ljudlöst skulle/kunde finnas i dörröppningen just då. Flög baklänges och skrek som den tjej jag är rakt ut och väckte hela huset, inkl. hunden som började skälla hysteriskt på bottenvåningen. 

4:an blev väldigt nöjd över att helt oplanerat ha lyckats skrämma livet ur morsan.

Gammal bild och fel barn, men annars ungefär rätt. :)

Sportlov

Sportlovsvecka och dagarna fylls med mysiga skoterutflykter, korvgrillning, skid- och pulkaåkning. Eller?

Maken har "glömt" att söka föräldraledigt och jobbar därför helveteseftermiddagsskiftet, men lyckades få kompledigt igår så vi kunde komma iväg på åtminstone en utflykt.

Det var blött och grått. Skotern körde fast och skotersläden hoppade konstant av dragkroken (tills jag som kvinna löste problemet :) ). 2:an ville inte följa med och 5:an var genomblöt innan vi ens lämnat gården. När vi efter många om och men kom fram till fäbon höll alla, givetvis intrasslade i overaller, på att kissa på sig och därefter genast svälta ihjäl. 3:an ville hem direkt och efter två åk med pulkan ville även 4:an och 5:an hem. 

Familjemys så det förslår!

Skollov i den här familjen innebär om inte annat att kylskåpet alltid är tomt oavsett hur mycket jag bär hem från affären, för alla är alltid hungriga och det är alltid nån som sitter och äter. Diskmaskinen går dygnet runt, hallen är full med blöta kläder och det är alltid ett par barn som är i luven på varandra så jag får agera ringdomare och träna på röstresurserna.

Mitt desperataförhoppningsfulla "Godnatt!" besvaras ofelbart med "Har vi ätit nåt idag?" :)

Blåmärket som 1:ans häst gav mig har bleknat bort, men fortfarande har jag en öm "pingisboll" i låret. Kristallerna i öronen har lagt sig till rätta och sjukgymnasten har lyckats lossa mina axlar från öronen. Allt väl med andra ord. :)

Låret när det "var som mörkast". :)

Till veckan kör jag favorit i repris och åker till Släktforskarcentrum i Ramsele igen. 

Har hittat en intressant förfader till maken. Han var dömd till straffarbete i 2 år och 9 månader. Måste ju forska vidare om honom! Förmodligen har hans efterlevande bemödat sig om att tysta ner den skamliga händelsen eftersom ingen nu levande avkomma hört talas om det, men för en släktforskare är det rena jackpotvinsten. Finns alltid mycket mer skrivet om någon som utmärkt sig på ett eller annat vis. :)

Återkommer, eller som Schwartzenegger skulle ha sagt: I´ll be back! :)