Halt och lytt

Krämporna hopar sig. Inte nog med att axlarna fastnat vid öronen och kristallerna spökar med mitt balanssinne. 1:ans häst, ett ungerskt halvblod som bor här i vinter, tyckte förmodligen att jag var för långsam med att öppna grinden till hagen igår morse och valde att visa det genom att sätta tänderna i min högra överarm. I morse tyckte han att hunden var ett potentiellt dödshot och tog sin flyktväg över mig. Hästar på flykt är stora, tunga djur! 

Där står han och ser oskyldig ut.

Antar att jag fått vad som kallas lårkaka, för jag haltar, är svullen och ett par rejäla blåmärken håller på att sprida sig.

Folkskygg

Jag läser och uppskattar fortfarande andras bloggar, men själv har jag inget av intresse ens för mig själv att skriva om längre. Fast i går skrev jag faktiskt ett inlägg om vad som berör mig just nu, men efter en natts sömn kändes det för privat, så jag raderade det. 

Kort sagt har jag tagit väldigt illa vid mig av en anonym människas agerande och känner mig bara ledsen, paranoid och folkskygg. Vad hände med att prata med varandra, eller om det känns viktigt att vara anonym, varför inte skriva ett brev? 

Tacka vet jag djur! Dom är aldrig falska, beräknande eller långsinta.  

Som grädde på moset har tydligen mina axlar fastnat i öronhöjd och jag har blivit diagnostiserad med spänningshuvudvärk, migrän och kristallsjuka.