En morgon i höstas

Vaknar före klockan till en tjänstefri dag utan tider att passa och tänker att jag hinner ta det lugnt en stund innan barnen ska väckas. Konstaterar medan jag knyter på mig favorit morgonrocken och häller upp dagens första kopp att solen skiner från en klarblå himmel och jag ser fram emot en strålande vacker höstdag som jag kan spendera som jag vill.
Neeeej!!!! Jag glömde ju bort mitt städjobb igår! Springer i cirklar och försöker komma på i vilken ordning jag ska göra saker och ting för att det ska bli effektivast. Vrålar till barnen att dom måste kliva upp NU samtidigt som jag kastar fram frukost. Om jag rusar iväg till städet nu kanske jag hinner tillbaka hem tills 5:an ska skjutsas. Halvvägs ut genom ytterdörren, åter vrålande till barnen att dom måste kliva upp NUUUU eftersom jag inte kommer att vara hemma för att väcka dom en tredje gång, inser jag att städnyckeln ligger i andra bilen som maken har på jobbet. Skit och dynamit! Hastig omplanering av morgonen. Först skjutsa 5:an till skolan, sedan sitta i bilen utanför städet och vänta på att någon ska börja jobba och därmed släppa in mig. Tänker använda väntetiden till att räkna ut hur jag ska ursäkta mig för att inte ha skött mitt jobb. Innan jag hunnit ut till bilen tillstöter komplikationen "vi hittar inte våra gympakläder". Biter hårt ihop käkarna för att inte råka säga nåt olämpligt medan jag rotar igenom högarna med ovikt tvätt och undrar för mig själv hur svårt det kan vara att ha lite framförhållning. Komplikationen gympakläder löser sig och jag tar sikte på bilen, som givetvis inte startar. Säger stressat till 5:an att vi får ta motorcykeln i stället och börjar åter springa i cirklar i hopp om att komma ihåg vart alla hjälmar blivit stoppade. Då händer det otroliga! 1:an kör oannonserat upp på gården, visserligen bara för att fråga om han får lämna sin odåga till hund, men vad spelar det för roll, han har ju startkablar.
När jag kommer hem efter att ha skjutsat 5:an och ursäktande sluppit in på städet, hittar jag en glad och optimistisk 4:a, som borde ha suttit på en skolbuss vid det här laget. Busskortet är försvunnet och barnet tror sig därmed precis ha kommit på hur man kan slippa ifrån skolplikten. Ut  i bilen, som faktiskt startar och trotsa alla hastighetsbegränsningar för att ändå hinna i tid till skolan.
Nu sitter jag här med dagens andra kopp och funderar på om jag borde börja om dagen genom att gå upp och lägga mig igen?

Hundar, ungar och fjäderfän.

Jag har under våren gått en viltspårkurs med tiken bara för roligt, men det har visat sig att hon har talang för nosjobb och igår gick hon ett godkänt anlagsprov. Jag däremot har inte fullt lika stor talang när det gäller att hänga med henne i änden på spårlinan. Snavar, snubblar och plurrar. Ja just det! Trillade i ett stort surdike igår när jag trodde mig om att balansera över på en björkstam. Fick i alla fall bevisat att mina kängor är vattentäta eftersom det bruna myrvattnet fortfarande stod kvar ända upp till insidan skaften när jag äntligen klafsat mig hem igen.

Det är jobbigt att spåra.

I söndags tog jag motorcykeln och åkte en nätt liten sväng om 25 mil tur och retur till hönsmarknaden i Bodarna. "Va, motorcykel till hönsmarknad?!" tänker du, men det var med akt och mening. Kan ju då omöjligt komma hem med någon impulsköpt höna eller kalkon för den delen. Smart eller hur? :)

Vad jag däremot kom hem med, förutom en öm bak, var 7 avelsägg som jag lagt under en surhöna i hönshuset och två små perennaplantor. Eftersom jag har fyra hönor som surar har jag samlat kalkonägg och lagt under en och dom andra ligger på blandägg. Får se om det kommer något smått om sisådär tre veckor.

Förra tisdagen hade vi vårt traditionsenliga kosläpp och det var uppskattningsvis 30 barn från skolan, inklusive asylbarn från flera olika länder, som sprang runt på gården och klappade och kollade på alla djur. Så roligt att se hur exalterade barnen var över att få träffa alla olika djur och hur obekymrat alla djur lät sig klappas och kelas med trots gälla barnskrik a´la åkattraktion på Gröna Lund. 

Idag har det varit skolavslutning och jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag var en av klassföräldrarna som skulle tillhanda hålla tårta, kaffe och saft till 100-talet gäster.

Som den obotliga tidsoptimist jag är bakades tårtbottnarna, fyra stycken, sent igår kväll/natt och avslutningskläderna ströks under tiden. Dom två sista uppsättningarna med vänster långfinger nerstoppat i en mugg med kallvatten eftersom jag lyckats sätta fingerknogen mot strykjärnet.

Fyllningen och dekorationen av tårtorna skedde klockan sex i morse och dom och barnen levererades med andan i halsen och ett "bredställ" till festlokalen strax innan klockan var slagen för inmarsch.

Efter min mentala "kollaps" i samband med 5:ans födelse har jag väldigt svårt att fixa stress, så sängen hägrade efter att festlokalen var städad och tömd, men efter 1½ timme på "rosenörat" är jag tillbaka på banan igen. :)

Tack för titten och ha det gott! :)

Medeltidsdag

Senaste veckorna har ägnats åt att planera och införskaffa "rekvisita" till årets Medeltidsdag på hembygdsgården. 3:an hade förlorat ett vad med mig och skulle därför uppträda som riddare. Vadet gick ut på att jag aldrig skulle kunna fixa en riddarrustning.

Tadaa! :D

Succén var given med storögt gapande barn och turister som ville fotograferas tillsammans med en "riktig" riddare. Trots att det tydligen kändes "såååå pinsamt" låter det som om det nog kommer att vara en riddare med på nästa års Medeltidsdag också. :)

Jag har aldrig ansett mig som någon sömmerska och har i bästa fall lyckats laga några byxor till barnen, men döm om min förvåning när jag bara genom att ge mig den på det, lyckades sy dessa riddarkläder alldeles själv.

4:an var en modern getare utrustad med smartphone för att fördriva tiden. Undrar vad medeltidens barn roade sig med medans dom vaktade getter?

Medhavda geten trivdes i alla fall storligen och försåg sig av allt som fanns att äta inklusive hembakt matbröd och kardemummaskorpor. Vid ett obevakat ögonblick stal hon även en bullpåse ur någons medhavda picnickorg.

En riktig kratta

1:ans hund tillbringar mycket tid hemma hos oss eftersom både husse och matte jobbar och som retrieverkorsning älskar han att hämta och bära på saker. 

I förrgår kom han kånkandes på min järnkratta vilket inte ansågs lämpligt, så han fick vackert lämna ifrån sig den och den ställdes upp mot väggen. 

Något senare hade den tydligen blivit omkullsprungen och 5:an hade oturen att vara den som trampade på den. Pang mitt i pannan med en rejäl bula och lite blodvite som följd. 

"-Mamma det blev alldeles vitt framför ögonen." 

Jag misstänkte att det kanske blivit en liten hjärnskakning, men eftersom jag är luttrad 5-barns mamma och kan rutinen vid det här laget valde jag att inte åka in till akuten. 

På kvällen fick jag mina misstankar bekräftade när sagda barn kräktes ner min säng. 

Det blev väckning en gång i timmen natten igenom för att kolla medvetandegraden och varje gång fick jag rediga svar, så det kändes som rätt beslut att ha stannat hemma trots allt.

Bild från granngården.se

Objudna gäster

Senaste tiden har tiken, utan undantag, väckt oss med sitt skällande varje natt. Vi har klivit upp och kollat, men aldrig kunnat räkna ut vad som stört henne. Nattsömnen har minst sagt blivit bristfällig och humöret därefter. Tiken har vi idiotförklarat tills häromkvällen när jag satt vid datorn i matrummet och helt plötsligt hör hur det rasslar i väggen. T.o.m. kattgôbben lämnade ivrigt sin plats på stolen i förhoppning om att få sig en fångst.

Vi har tydligen fått in möss i väggen och självklart hör tiken deras rasslande på nätterna när det i övrigt är tyst i huset. Jag har börjat stänga matrumsdörren när vi går och lägger oss och tiken har inte en enda gång stört vår nattsömn efter det. Humöret är bättre och tiken har fått upprättelse. Frågan är bara hur vi ska bli av våra objudna gäster för gott innan dom gnagt sig igenom nåt viktigt, typ en elkabel...

Bilden lånad från Expressen

I morgon är det dags att damma av kvasten igen för den årliga flygturen. 

Hoppas vi ses! ;)

Förlorade år

Förkortade mitt liv med några år i natt. 

Skulle gå upp och lägga mig och smög för att inte väcka övriga familjen som jag inbillade mig redan låg och sov, eftersom det var tyst och mörkt överallt. Mobilen i handen hade jag nyss tittat på så displayen lyste när jag skulle dra igen sovrumsdörren. Upptäckte att det låg en sladd i kläm, så jag böjde mig ner för att plocka upp den samtidigt som jag fortfarande höll handen på dörrhandtaget. När jag rätade på mig och skulle stänga dörren igen tog det stopp och displayen lyste upp ett vitt ansikte tillhörande ett spöke eller en myling eller vad som helst övernaturligt som omöjligt helt ljudlöst skulle/kunde finnas i dörröppningen just då. Flög baklänges och skrek som den tjej jag är rakt ut och väckte hela huset, inkl. hunden som började skälla hysteriskt på bottenvåningen. 

4:an blev väldigt nöjd över att helt oplanerat ha lyckats skrämma livet ur morsan.

Gammal bild och fel barn, men annars ungefär rätt. :)

Sportlov

Sportlovsvecka och dagarna fylls med mysiga skoterutflykter, korvgrillning, skid- och pulkaåkning. Eller?

Maken har "glömt" att söka föräldraledigt och jobbar därför helveteseftermiddagsskiftet, men lyckades få kompledigt igår så vi kunde komma iväg på åtminstone en utflykt.

Det var blött och grått. Skotern körde fast och skotersläden hoppade konstant av dragkroken (tills jag som kvinna löste problemet :) ). 2:an ville inte följa med och 5:an var genomblöt innan vi ens lämnat gården. När vi efter många om och men kom fram till fäbon höll alla, givetvis intrasslade i overaller, på att kissa på sig och därefter genast svälta ihjäl. 3:an ville hem direkt och efter två åk med pulkan ville även 4:an och 5:an hem. 

Familjemys så det förslår!

Skollov i den här familjen innebär om inte annat att kylskåpet alltid är tomt oavsett hur mycket jag bär hem från affären, för alla är alltid hungriga och det är alltid nån som sitter och äter. Diskmaskinen går dygnet runt, hallen är full med blöta kläder och det är alltid ett par barn som är i luven på varandra så jag får agera ringdomare och träna på röstresurserna.

Mitt desperataförhoppningsfulla "Godnatt!" besvaras ofelbart med "Har vi ätit nåt idag?" :)

Blåmärket som 1:ans häst gav mig har bleknat bort, men fortfarande har jag en öm "pingisboll" i låret. Kristallerna i öronen har lagt sig till rätta och sjukgymnasten har lyckats lossa mina axlar från öronen. Allt väl med andra ord. :)

Låret när det "var som mörkast". :)

Till veckan kör jag favorit i repris och åker till Släktforskarcentrum i Ramsele igen. 

Har hittat en intressant förfader till maken. Han var dömd till straffarbete i 2 år och 9 månader. Måste ju forska vidare om honom! Förmodligen har hans efterlevande bemödat sig om att tysta ner den skamliga händelsen eftersom ingen nu levande avkomma hört talas om det, men för en släktforskare är det rena jackpotvinsten. Finns alltid mycket mer skrivet om någon som utmärkt sig på ett eller annat vis. :)

Återkommer, eller som Schwartzenegger skulle ha sagt: I´ll be back! :)

Halt och lytt

Krämporna hopar sig. Inte nog med att axlarna fastnat vid öronen och kristallerna spökar med mitt balanssinne. 1:ans häst, ett ungerskt halvblod som bor här i vinter, tyckte förmodligen att jag var för långsam med att öppna grinden till hagen igår morse och valde att visa det genom att sätta tänderna i min högra överarm. I morse tyckte han att hunden var ett potentiellt dödshot och tog sin flyktväg över mig. Hästar på flykt är stora, tunga djur! 

Där står han och ser oskyldig ut.

Antar att jag fått vad som kallas lårkaka, för jag haltar, är svullen och ett par rejäla blåmärken håller på att sprida sig.

Folkskygg

Jag läser och uppskattar fortfarande andras bloggar, men själv har jag inget av intresse ens för mig själv att skriva om längre. Fast i går skrev jag faktiskt ett inlägg om vad som berör mig just nu, men efter en natts sömn kändes det för privat, så jag raderade det. 

Kort sagt har jag tagit väldigt illa vid mig av en anonym människas agerande och känner mig bara ledsen, paranoid och folkskygg. Vad hände med att prata med varandra, eller om det känns viktigt att vara anonym, varför inte skriva ett brev? 

Tacka vet jag djur! Dom är aldrig falska, beräknande eller långsinta.  

Som grädde på moset har tydligen mina axlar fastnat i öronhöjd och jag har blivit diagnostiserad med spänningshuvudvärk, migrän och kristallsjuka.