Jag har senaste veckan tyckt att 50-kilos hunden varit väl håglös och på torsdagsmorgonen upptäckte jag dessutom att det rann snor ur vänstra näsborren, så veterinärbesök bokades på fredagen.Jag trodde på sin höjd att han skulle bli hemskickad med en penicillinkur, men det var tyvärr allvarligare än så. Han har en stor tumör i gommen och jag fick välja på att avliva honom direkt, eller vänta tills på måndagen. Chock!
Jag valde att ge honom och mig helgen tillsammans.
Vi har varit och hälsat på "mormor och morfar" och lillhusse så dom fått ta avsked medans jag kämpat med gråten. Vi har varit på skogspromenad som jag har gråtit mig igenom. Fotat massor samt suttit/legat på golvet tillsammans och gosat med tårarna forsande.
Vilken tur att jag köpte en valp i fjol, annars hade det blivit alldeles för tomt i huset på måndag, men hon kommer aldrig att helt kunna fylla ut tomrummet som han lämnar efter sig.
Älskar dig förutsättningslöst min stora "kluns".
