En morgon i höstas

Vaknar före klockan till en tjänstefri dag utan tider att passa och tänker att jag hinner ta det lugnt en stund innan barnen ska väckas. Konstaterar medan jag knyter på mig favorit morgonrocken och häller upp dagens första kopp att solen skiner från en klarblå himmel och jag ser fram emot en strålande vacker höstdag som jag kan spendera som jag vill.
Neeeej!!!! Jag glömde ju bort mitt städjobb igår! Springer i cirklar och försöker komma på i vilken ordning jag ska göra saker och ting för att det ska bli effektivast. Vrålar till barnen att dom måste kliva upp NU samtidigt som jag kastar fram frukost. Om jag rusar iväg till städet nu kanske jag hinner tillbaka hem tills 5:an ska skjutsas. Halvvägs ut genom ytterdörren, åter vrålande till barnen att dom måste kliva upp NUUUU eftersom jag inte kommer att vara hemma för att väcka dom en tredje gång, inser jag att städnyckeln ligger i andra bilen som maken har på jobbet. Skit och dynamit! Hastig omplanering av morgonen. Först skjutsa 5:an till skolan, sedan sitta i bilen utanför städet och vänta på att någon ska börja jobba och därmed släppa in mig. Tänker använda väntetiden till att räkna ut hur jag ska ursäkta mig för att inte ha skött mitt jobb. Innan jag hunnit ut till bilen tillstöter komplikationen "vi hittar inte våra gympakläder". Biter hårt ihop käkarna för att inte råka säga nåt olämpligt medan jag rotar igenom högarna med ovikt tvätt och undrar för mig själv hur svårt det kan vara att ha lite framförhållning. Komplikationen gympakläder löser sig och jag tar sikte på bilen, som givetvis inte startar. Säger stressat till 5:an att vi får ta motorcykeln i stället och börjar åter springa i cirklar i hopp om att komma ihåg vart alla hjälmar blivit stoppade. Då händer det otroliga! 1:an kör oannonserat upp på gården, visserligen bara för att fråga om han får lämna sin odåga till hund, men vad spelar det för roll, han har ju startkablar.
När jag kommer hem efter att ha skjutsat 5:an och ursäktande sluppit in på städet, hittar jag en glad och optimistisk 4:a, som borde ha suttit på en skolbuss vid det här laget. Busskortet är försvunnet och barnet tror sig därmed precis ha kommit på hur man kan slippa ifrån skolplikten. Ut  i bilen, som faktiskt startar och trotsa alla hastighetsbegränsningar för att ändå hinna i tid till skolan.
Nu sitter jag här med dagens andra kopp och funderar på om jag borde börja om dagen genom att gå upp och lägga mig igen?

Hundar, ungar och fjäderfän.

Jag har under våren gått en viltspårkurs med tiken bara för roligt, men det har visat sig att hon har talang för nosjobb och igår gick hon ett godkänt anlagsprov. Jag däremot har inte fullt lika stor talang när det gäller att hänga med henne i änden på spårlinan. Snavar, snubblar och plurrar. Ja just det! Trillade i ett stort surdike igår när jag trodde mig om att balansera över på en björkstam. Fick i alla fall bevisat att mina kängor är vattentäta eftersom det bruna myrvattnet fortfarande stod kvar ända upp till insidan skaften när jag äntligen klafsat mig hem igen.

Det är jobbigt att spåra.

I söndags tog jag motorcykeln och åkte en nätt liten sväng om 25 mil tur och retur till hönsmarknaden i Bodarna. "Va, motorcykel till hönsmarknad?!" tänker du, men det var med akt och mening. Kan ju då omöjligt komma hem med någon impulsköpt höna eller kalkon för den delen. Smart eller hur? :)

Vad jag däremot kom hem med, förutom en öm bak, var 7 avelsägg som jag lagt under en surhöna i hönshuset och två små perennaplantor. Eftersom jag har fyra hönor som surar har jag samlat kalkonägg och lagt under en och dom andra ligger på blandägg. Får se om det kommer något smått om sisådär tre veckor.

Förra tisdagen hade vi vårt traditionsenliga kosläpp och det var uppskattningsvis 30 barn från skolan, inklusive asylbarn från flera olika länder, som sprang runt på gården och klappade och kollade på alla djur. Så roligt att se hur exalterade barnen var över att få träffa alla olika djur och hur obekymrat alla djur lät sig klappas och kelas med trots gälla barnskrik a´la åkattraktion på Gröna Lund. 

Idag har det varit skolavslutning och jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag var en av klassföräldrarna som skulle tillhanda hålla tårta, kaffe och saft till 100-talet gäster.

Som den obotliga tidsoptimist jag är bakades tårtbottnarna, fyra stycken, sent igår kväll/natt och avslutningskläderna ströks under tiden. Dom två sista uppsättningarna med vänster långfinger nerstoppat i en mugg med kallvatten eftersom jag lyckats sätta fingerknogen mot strykjärnet.

Fyllningen och dekorationen av tårtorna skedde klockan sex i morse och dom och barnen levererades med andan i halsen och ett "bredställ" till festlokalen strax innan klockan var slagen för inmarsch.

Efter min mentala "kollaps" i samband med 5:ans födelse har jag väldigt svårt att fixa stress, så sängen hägrade efter att festlokalen var städad och tömd, men efter 1½ timme på "rosenörat" är jag tillbaka på banan igen. :)

Tack för titten och ha det gott! :)

Medeltidsdag

Senaste veckorna har ägnats åt att planera och införskaffa "rekvisita" till årets Medeltidsdag på hembygdsgården. 3:an hade förlorat ett vad med mig och skulle därför uppträda som riddare. Vadet gick ut på att jag aldrig skulle kunna fixa en riddarrustning.

Tadaa! :D

Succén var given med storögt gapande barn och turister som ville fotograferas tillsammans med en "riktig" riddare. Trots att det tydligen kändes "såååå pinsamt" låter det som om det nog kommer att vara en riddare med på nästa års Medeltidsdag också. :)

Jag har aldrig ansett mig som någon sömmerska och har i bästa fall lyckats laga några byxor till barnen, men döm om min förvåning när jag bara genom att ge mig den på det, lyckades sy dessa riddarkläder alldeles själv.

4:an var en modern getare utrustad med smartphone för att fördriva tiden. Undrar vad medeltidens barn roade sig med medans dom vaktade getter?

Medhavda geten trivdes i alla fall storligen och försåg sig av allt som fanns att äta inklusive hembakt matbröd och kardemummaskorpor. Vid ett obevakat ögonblick stal hon även en bullpåse ur någons medhavda picnickorg.

En riktig kratta

1:ans hund tillbringar mycket tid hemma hos oss eftersom både husse och matte jobbar och som retrieverkorsning älskar han att hämta och bära på saker. 

I förrgår kom han kånkandes på min järnkratta vilket inte ansågs lämpligt, så han fick vackert lämna ifrån sig den och den ställdes upp mot väggen. 

Något senare hade den tydligen blivit omkullsprungen och 5:an hade oturen att vara den som trampade på den. Pang mitt i pannan med en rejäl bula och lite blodvite som följd. 

"-Mamma det blev alldeles vitt framför ögonen." 

Jag misstänkte att det kanske blivit en liten hjärnskakning, men eftersom jag är luttrad 5-barns mamma och kan rutinen vid det här laget valde jag att inte åka in till akuten. 

På kvällen fick jag mina misstankar bekräftade när sagda barn kräktes ner min säng. 

Det blev väckning en gång i timmen natten igenom för att kolla medvetandegraden och varje gång fick jag rediga svar, så det kändes som rätt beslut att ha stannat hemma trots allt.

Bild från granngården.se

Objudna gäster

Senaste tiden har tiken, utan undantag, väckt oss med sitt skällande varje natt. Vi har klivit upp och kollat, men aldrig kunnat räkna ut vad som stört henne. Nattsömnen har minst sagt blivit bristfällig och humöret därefter. Tiken har vi idiotförklarat tills häromkvällen när jag satt vid datorn i matrummet och helt plötsligt hör hur det rasslar i väggen. T.o.m. kattgôbben lämnade ivrigt sin plats på stolen i förhoppning om att få sig en fångst.

Vi har tydligen fått in möss i väggen och självklart hör tiken deras rasslande på nätterna när det i övrigt är tyst i huset. Jag har börjat stänga matrumsdörren när vi går och lägger oss och tiken har inte en enda gång stört vår nattsömn efter det. Humöret är bättre och tiken har fått upprättelse. Frågan är bara hur vi ska bli av våra objudna gäster för gott innan dom gnagt sig igenom nåt viktigt, typ en elkabel...

Bilden lånad från Expressen

I morgon är det dags att damma av kvasten igen för den årliga flygturen. 

Hoppas vi ses! ;)

Förlorade år

Förkortade mitt liv med några år i natt. 

Skulle gå upp och lägga mig och smög för att inte väcka övriga familjen som jag inbillade mig redan låg och sov, eftersom det var tyst och mörkt överallt. Mobilen i handen hade jag nyss tittat på så displayen lyste när jag skulle dra igen sovrumsdörren. Upptäckte att det låg en sladd i kläm, så jag böjde mig ner för att plocka upp den samtidigt som jag fortfarande höll handen på dörrhandtaget. När jag rätade på mig och skulle stänga dörren igen tog det stopp och displayen lyste upp ett vitt ansikte tillhörande ett spöke eller en myling eller vad som helst övernaturligt som omöjligt helt ljudlöst skulle/kunde finnas i dörröppningen just då. Flög baklänges och skrek som den tjej jag är rakt ut och väckte hela huset, inkl. hunden som började skälla hysteriskt på bottenvåningen. 

4:an blev väldigt nöjd över att helt oplanerat ha lyckats skrämma livet ur morsan.

Gammal bild och fel barn, men annars ungefär rätt. :)

Sportlov

Sportlovsvecka och dagarna fylls med mysiga skoterutflykter, korvgrillning, skid- och pulkaåkning. Eller?

Maken har "glömt" att söka föräldraledigt och jobbar därför helveteseftermiddagsskiftet, men lyckades få kompledigt igår så vi kunde komma iväg på åtminstone en utflykt.

Det var blött och grått. Skotern körde fast och skotersläden hoppade konstant av dragkroken (tills jag som kvinna löste problemet :) ). 2:an ville inte följa med och 5:an var genomblöt innan vi ens lämnat gården. När vi efter många om och men kom fram till fäbon höll alla, givetvis intrasslade i overaller, på att kissa på sig och därefter genast svälta ihjäl. 3:an ville hem direkt och efter två åk med pulkan ville även 4:an och 5:an hem. 

Familjemys så det förslår!

Skollov i den här familjen innebär om inte annat att kylskåpet alltid är tomt oavsett hur mycket jag bär hem från affären, för alla är alltid hungriga och det är alltid nån som sitter och äter. Diskmaskinen går dygnet runt, hallen är full med blöta kläder och det är alltid ett par barn som är i luven på varandra så jag får agera ringdomare och träna på röstresurserna.

Mitt desperataförhoppningsfulla "Godnatt!" besvaras ofelbart med "Har vi ätit nåt idag?" :)

Blåmärket som 1:ans häst gav mig har bleknat bort, men fortfarande har jag en öm "pingisboll" i låret. Kristallerna i öronen har lagt sig till rätta och sjukgymnasten har lyckats lossa mina axlar från öronen. Allt väl med andra ord. :)

Låret när det "var som mörkast". :)

Till veckan kör jag favorit i repris och åker till Släktforskarcentrum i Ramsele igen. 

Har hittat en intressant förfader till maken. Han var dömd till straffarbete i 2 år och 9 månader. Måste ju forska vidare om honom! Förmodligen har hans efterlevande bemödat sig om att tysta ner den skamliga händelsen eftersom ingen nu levande avkomma hört talas om det, men för en släktforskare är det rena jackpotvinsten. Finns alltid mycket mer skrivet om någon som utmärkt sig på ett eller annat vis. :)

Återkommer, eller som Schwartzenegger skulle ha sagt: I´ll be back! :)

Halt och lytt

Krämporna hopar sig. Inte nog med att axlarna fastnat vid öronen och kristallerna spökar med mitt balanssinne. 1:ans häst, ett ungerskt halvblod som bor här i vinter, tyckte förmodligen att jag var för långsam med att öppna grinden till hagen igår morse och valde att visa det genom att sätta tänderna i min högra överarm. I morse tyckte han att hunden var ett potentiellt dödshot och tog sin flyktväg över mig. Hästar på flykt är stora, tunga djur! 

Där står han och ser oskyldig ut.

Antar att jag fått vad som kallas lårkaka, för jag haltar, är svullen och ett par rejäla blåmärken håller på att sprida sig.

Folkskygg

Jag läser och uppskattar fortfarande andras bloggar, men själv har jag inget av intresse ens för mig själv att skriva om längre. Fast i går skrev jag faktiskt ett inlägg om vad som berör mig just nu, men efter en natts sömn kändes det för privat, så jag raderade det. 

Kort sagt har jag tagit väldigt illa vid mig av en anonym människas agerande och känner mig bara ledsen, paranoid och folkskygg. Vad hände med att prata med varandra, eller om det känns viktigt att vara anonym, varför inte skriva ett brev? 

Tacka vet jag djur! Dom är aldrig falska, beräknande eller långsinta.  

Som grädde på moset har tydligen mina axlar fastnat i öronhöjd och jag har blivit diagnostiserad med spänningshuvudvärk, migrän och kristallsjuka.

Släktforskning

I mitt "förra liv" släktforskade jag mycket och anordnade till och med en släktträff där jag delgav vad jag forskat fram om släkten. 

Bild från Släktforskarcentrums hemsida

Senaste femton åren har det mesta legat nere på grund av tidsbrist och andra prioriteringar, men nu ska jag och några till åka till Släktforskarcentrum i Ramsele och riktigt grotta ner oss i kyrkböckerna i två dagar.

Min handskrivna släktforskning kom tyvärr på avvägar i samband med flytten hit för drygt fjorton år sedan, men jag har varit trygg i förvissningen om att den finns sparad i mitt släktforskarprogram på gamla datorn. 

Igår när jag tänkte föra över det till nya bärbara datorn för att kunna ta den med mig upptäcker jag till min fasa att barnen lyckats radera allt. 

Nu står mitt hopp till att någon välvillig släkting från släktträffen sparat häftet med ansedlar och antavlor som jag delade ut till samtliga, annars blir det till att börja om från scratch igen.

Det sägs ju att det är av misstagen man lär sig....?

Jag och tiken skulle ha varit på hundkurs idag, men det blev inställt på grund av vädret, så nu har jag helt plötsligt en ledig dag att förfoga över. 

Tro vad jag ska kunna fylla den med? ;)

Ha det gott!

Ogjort och hundkurs

Halloj där ute!

Sen sist jag visade ett livstecken här har jag inte plockat några bär, inte kokat någon äppelmos, inte räfsat höstlöv, inte putsat fönster, inte klippt får och jag har framförallt inte gjort ett dyft i huset vi rustar upp för att 1:an med sambo så småningom ska flytta in i. Däremot har jag hjälpt dom flyttstäda från deras senaste boende. 1:ans svärföräldrar hade den goda smaken att köpa en vinterbonad sommarstuga här i byn, så nu har ungdomarna flyttat in där så länge och jag har tillfälligt pustat ut.

Av mina "att göra innan vintern" har jag bara hunnit med att storstäda hönshuset och börjat med slutfasen? av fårens stallbygge. I morgon har 1:an lovat att komma och hjälpa mig med hästarnas vinterhage och maken har lovat att hjälpa mig med slutfinishen i hönshuset. Jag ska ha fyra olika avdelningar där inne har jag tänkt och nu "brinner det i knutarna" att få allt klart så jag kan vintra in sista hönorna. Grävlingen har nämligen hittat hit och alla 4:ans Norska Järhöns har blivit dödade. och Hedemorornas bur visar tecken på inbrottsförsök varje morgon.

Jag och 1:ans sambo har anmält oss och framförallt våra hundar till en kurs i allmänlydnad. Första kurstillfället var i går och jag hade en känsla av att övriga deltagare tittade medlidsamt på mig och min tik som oftast saknar all vett och sans.

Hon har benen fulla med spring och det händer allt som oftast att hon "ställer till det" för sig.

Ha det! :)

Installat

Inringade

Nu är alla nötkreatur installade för i år. Hästar, får och getter går fortfarande ute, men dom går å andra sidan här hemma på gården och är lätta att stödutfodra och hålla ett öga på så att dom inte rymmer.

Gott med salt.

Naturligtvis gick det inte helt smärtfritt att få hem alla till lagår´n. Första lasset hoppade nämligen av halvvägs hem eftersom maken inte kollat att låssprinten på bakdörren på transporten verkligen var i läge. Med lite lock och pock och ett paket grovsalt lyckades vi till slut få på alla på vagnen igen. Resa två och tre gick utan komplikationer, men när sista gänget skulle hem fick vi punktering på djurtransporten och dom stackars kossorna fick vacker stå kvar efter vägen några timmar tills däcket var lagat. Tur att dom inte var så många och att det var hyfsat väder.

"Sist rompa" hem.

Sjösättning

Sent omsider har vi äntligen sjösatt båten idag. 

Premiärturen gick till min favorit ö i sjön med bad och solvarma klippor. 

Tyvärr hade jag glömt köttet hemma, så vi fick köra köttfri torsdag och bara äta grönsaker i tortillabröden.

På hemvägen hade 1:ans valp hittat en rutten fisk i diket som han rullat sig i och helt plötsligt fick vi behålla honom över natten? 

Fotot "knyckt" från internet

I morgon börjar 2:an skolan och på måndag börjar resterande, Skööönt! :)

Ömsom jobb, ömsom semester

Varje sommar beställer mitt kvällsjobb storstädning av lokalerna och då ska till och med väggar och tak dammtorkas. 

Det är naturligtvis dötråkigt göra och dötråkigt göra har jag en tendens att skjuta framför mig. I fjol skyllde jag på att det var fint väder varje dag och att jag skulle vänta tills det regnade nån dag. Ja, det vet vi ju hur det blev med dom regndagarna. Dom kom aldrig!

I år har jag skyllt på att det varit viktigare att renovera huset till 1:an med sambo och att jag kunde ta storstädet när vi var klara med renoveringen. Visst! Renoveringen är INTE klar på långa vägar och storstädningen skulle helst ha varit klar idag, men....

Rena rama gympapasset att klättra upp och ner med skurhink.

Sen ska trög skurmaskin och tjurig polermaskin  också köras.

Jag har semester från dagjobbet den här veckan och det känns ju inte fel med tanke på vädret.

Eftersom det inte varit något väder att prata om tidigare i sommar, så har vi aldrig brytt oss om att sjösätta båten, men i dag skulle det ske....var det sagt.

Jag och barnen väntade tålmodigt på maken, som "bara" skulle fara och slå det sista åt honom som hjälpt oss att bala i sommar. 

När klockan närmade sig 15 och jag varken hört, eller sett till honom gav jag upp och packade i stället in hundar, ungar, badgrejor och picknickmat i bilen.

Mot badplatsen, genom blåbärsskogen.

Det blev trots allt en härlig kväll med årets första dopp för mig och livets första simtur för tiken. 1:ans valp som är en retrieverblandning torkade direkt, medans tiken, trots att hon till största delen är labrador, fortfarande är blöt i pälsen. Måste vara den där droppen schäfer hon har i sig som rår för det?

Badhundar

I morgon hoppas jag att vi gör ett nytt försök med båten, för jag vill verkligen hinna fara till vårt hemliga badställe innan sommaren tar slut.

Tjurrusning

Klev, med lördagsmått mätt, upp tidigt för att hinna beta av några timmar på mitt "kvällsjobbs" beställda storstädning. 

Hann torka ett skåp och en dörr innan mobilen ringde och en bekymrad man undrade om det var vi som rådde om fjällkossorna som stod på järnvägsövergången? 

Panik och adrenalinpåslag! Jag kastade mig iväg utan att byta ut mina fotriktiga Birkenstocksandaler. Vill ju inte vara med om en till tågpåkörning. 

Hämtade 2:an och 3:an och ringde efter 1:an med sambo. 

Hittade snabbt tre förvildade tjurar som ett exotiskt inslag nere på campingen och sedan följde två timmars jakt längs skogsbilvägen, järnvägen och genom mark och moras innan alla slutligen var återbördade till hagen. 

Mitt skoval kan beskrivas positivt med att jag inte behövde oroa mig för att sockarna blev blöta. Det negativa var att det minst sagt "tjittre mellan tåa". 
Det blev inget mer storstäd igår om man säger så. :)

Klev återigen, med söndagsmått mätt, upp tidigt för att göra ett nytt försök med gårdagens avbrutna storstäd.

Hade precis hällt upp en kopp kaffe när mjölkbonden på andra sidan sjön ringde och hävdade att det stod en tjur som dom inte rådde om på deras foderbord.

Det visade sig att alla sex tjurar/stutar hade kunnat promenera ut genom en tre meter lång öppning som röjaren som slår vägkanterna skapat åt dom. Tack för det!

Sex timmar senare var dom två sista vildjuren äntligen installade här hemma. 

Vi blev slutligen tvungna att binda fast dom i lastaren på traktorn och promenera dom hem på så vis, eftersom dom inte gick att lasta på transporten utan risk för liv och lem.

Tur i oturen var att maken inte hunnit åka iväg till sitt jobb.

Det blev alltså inget storstäd i dag heller.

Nu ska jag och barnen ha surströmmingsfest eftersom pappan (som inte är så förtjust i suringar) jobbar. :)

Händelselöst semesterliv?

Ja, här händer det inte så mycket.

Känner frustration över att Vattenfall aldrig får tummen ur...
Huvudkabeln till säkringsskåpet, som av någon outgrundlig anledning sitter på vinden, går av någon ännu outgrundligare anledning rakt genom badrummet på övervåningen och vi kan inget göra eller röra innan dom kommer och flyttar den.
Har tappat räkningen på hur många veckor vi väntat, och nu har 1:an med sambo fått en deadline att hålla sig till när dom måste flytta ut ur nuvarande bostad.
Helst ska då nästa bostad, d.v.s. huset vi renoverar, vara inflyttningsklart. Spott och fräs!

Jag kittar och målar om gamla fönster så länge, är valpvakt, lagar en massa mat till sommarlovshungriga barn (herregud så mycket dom äter) och glömmer bort mitt kvällsjobb. 

Japp! Jag har semester från dagjobbet och tycker därmed tydligen att det är lördag hela veckan? :)
Mindre trevligt att ofrivilligt bli nattarbetare.

I går packade vi picknickkorgen, lastade fiskespöna, lånade snälla grannarnas båt och åkte till en udde i sjön vi bor intill.
Solen sken, fisken nappade, myggen lyste med sin frånvaro och känslan var helt magisk. Det är såna minnen man kan spara och drömma sig tillbaka till mörka vinterkvällar.
Självklart fotade jag massor med mobilen, men eftersom den och jag inte kommer riktigt överens om bildöverföringen blir det ett inlägg utan foton den här gången.
 I morgon ska jag iväg på misshandel. Jag har själv bett om det och längtar faktiskt lite grand.
Det är min nacke och rygg som motarbetar mig och det är Märta som ska ge mig en riktig hästkur, så att jag förhoppningsvis blir helbrägdad.

Ha det gott så länge!

Festen är över

Släkten har åkt, maten är uppäten, disken är bortplockad, maken är tillbaka ute i traktorn och jag ligger och slappar likt tiken, för det tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av idag. :)

En dag som andra

Idag fick jag äntligen till en gemensam hage till baggarna. Trodde att det skulle bli gruff och bråk, men dom accepterade varandra direkt. 

Sedan blev det en vända fram och tillbaka till veterinären med 1:ans katt. Sambon vågade inte köra så långt själv. :) 

Under tiden fick maken åka på utryckning till en förrymd ko och jag gratulerade mig själv till att jag för engångskull slapp undan. 

Kvällen avslutades med pizzabuffé och familjeturnering i minigolf på campingen. Jag förlorade surt nog mot maken på sista banan. 

Nu ska jag förbereda lite mat inför morgondagen då makens släkt kommer för att uppvakta honom på födelsedagen.

Ooops ett till inlägg direkt? "Inte jul som alla andra"

Vi firar oavsiktligt aldrig någon fröjdefull jul. Trots goda avsikter hinner vi av någon outgrundlig anledning aldrig klart med alla förberedelser innan själva julafton. 

I år (fjol) skulle traditionsenligt, mina gamla föräldrar och även 1:an med sambo fira med oss. Lika traditionsenligt tillbringade jag dagen framför spisen och hade inte särskild koll på vad resten av familjen gjorde, eller inte hade gjort. 

Döm om min förvåning när jag skulle visa in första gästerna i salen och finner soffbordet fullt med diverse rat. Fram med en tomkartong och med hjälp av armen kara ner allt i den.

Det som inte syns finns inte?

När adventsstakarna och julstjärnorna, till första advent, skulle fram, plockades all övrig fönsterbelysning ner i en kartong som maken bar bort...och inte hittade igen efter tjugondagknut. 

Jag har fått gå på loppisar och köpa nya.

Nu när jag fått semester och går och funderar på att putsa fönster och byta gardiner upptäcker jag till min förskräckelse att jag har julgardinen kvar i fönstret ovanför diskbänken.

Undrar om det är ett bevis på att semester är av nöden?

Tjing!

"Spark i baken"

Fick en kommentar från Helena idag och det fick mig att inse att jag faktiskt inte gjort något inlägg sedan i november då vi hade tvingats avliva vår 50-kgs hund. Tack för "sparken i baken" Helena! :)

Anledningen till tystnaden är först och främst att jag inte tycker mig ha något att berätta, men även att jag är fullt upptagen med livet som rusar fram i överljudsfart.

För att komprimera senaste månaden så har jag och några utvalda getter varit statister i det årliga bygdespelet på hembygdsgården. Uruselt väder, men förvånansvärt mycket folk ändå.

"Bondmoran" trasslar ut en intrasslad Naima.

Någon dag efter bygdespelet bar det, för andra året, av till Gammlia med ett gäng jämtgetter som ska förgylla deras sommar i år igen.

1:an med sambo ska så fort som möjligt flytta in i huset vi "råkade" köpa i höstas och ta med sig både hästar och höns, så där tillbringas en hel del tid med renovering för att göra det beboeligt.

Vi har även "råkat" köpa grannhuset som delar gårdsplan med det tidigare, men det lilla torpet duger tyvärr bara till att göra garage utav.

1:an har även skaffat en valp som jag ganska ofta fått äran att passa. 

Stundtals har han bott här hos oss då husse och matte jobbat, men det är ju bara roligt trots att jag får räkna med söndertuggade saker och en och annan olycka på golvet. I och för sig kände jag mig inte fullt lika positiv då han lyckades bajsa ner mina mc-byxor....

Vi var till utställningen i Vännäs och tittade på en tänkbar ny ras.

 50-kgs hunden var ju en blandras, men jag har lusläst rasbeskrivningar och hittat en ras vars beskrivning stämmer ganska exakt med honom. Grosser schweizer sennenhund är en relativt ovanlig ras och det föds få valpar, men kanske finns det ändå en valp till mig inom en överskådlig framtid.

Ponnyn och Nordsvensken skulle som vanligt jobba med barnridning på midsommarafton, men Nordsvensken, som är borta på bete över sommaren, hade fått stryk av en annan häst och blivit halt, så han fick ledigt, med ponnyn var ju "fit for fight", så hon skulle i alla fall få tjänstgöra....trodde jag.

Strax innan vi skulle åka, skulle jag bara göra den sista finputsningen och bland annat kratsa hovarna på henne, men det såg ut som om hon trampat i svart smörjolja, vilket jag inte kunde förstå när hon skulle ha gjort. När jag försökte kratsa bort "oljan" sjönk plötsligt hovkratsen djupt in i hoven och det började rinna blod. Hjälp, vad händer!? Hennes hovslagare bor 10 mil bort = vill inte åka ända hit för 1 häst och vi hade körförbud på hästtransporten. Min buttre man som normalt sett tycker att det daltas för mycket med djuren fixade en besiktningstid redan på måndagen och ställde upp och skjutsade ponnyn tur och retur, 20 mil, till hovslagaren efter jobbet. Anar att han förstår att hon är min ögonsten och att jag inte skulle bli så rolig att leva med om jag även skulle mista henne så kort efter 50-kgs hunden och favvokatten. 

Domen då? Hon hade trampat på något och skadat strålen, men prognosen är god. Hon går för närvarande gipsad, har inte ont och som jag förstått det (ska dubbelkolla för säkerhetsskull) ska hon få ta bort gipset om någon vecka.

Lördagen tillbringade jag traditionsenligt uppe på berget som vätskekontrollant vid den årliga löpartävlingen,sedan gjorde jag det enkelt för mig och tog med hela familjen till Tacoafton på campingen.

Eftersom jag är mästare på att skjuta upp gruvsamma saker och lägenheten var uppsagd tills i dag var vi tvungna att städa ur 2:ans lägenhet senast i går. Maken, som jobbar förmiddagsskift den här veckan, undrade om det var okej om vi åkte dit vid 20-tiden eftersom han hade en hel del att fixa med innan. Visst tyckte jag, eftersom lägenheten bara är en etta med kokvrå. Klockan hann bli 22 innan vi kom oss iväg och i samma ögonblick kom jag på att jag glömt bort mitt kvällsjobb. Det slutade med nattarbete, men som tur är har jag första semesterveckan och hästarna går ute dygnet runt, så jag kunde kosta på mig liiite sovmorgon. 

I stort sett alla djur har fått komma ut på bete och har inte hunnit börja rymma än, så lite andrum från djurskötseln har vi just nu, men då tycker i stället maken att det är lämpligt att fylla 50....

Menyn är ganska klar och partytältet är nästan uppe, men vart finns tiden och inspirationen för festligheterna?

Som grädde på moset behöver min gamla mamma extra hjälp och omsorg eftersom hon senaste åren börjat visa tecken på demens och inte alltid klarar vardagen på egen hand. Tack och lov har hon ingen självinsikt, utan tycker bara att det är trevligt med uppmärksamheten och att allt i övrigt är som vanligt.
Hoppas att jag finner tid och inspiration till åtminstone ett till inlägg i sommar?

Ha det gott så länge!