Otack är livets lön.....?

I dag har jag bakat kanelbullar, vaniljsnurror, kardemummaklipp och semmelbullar.

I kväll har jag bjudit familjen på trerätters.

Bårnäsröra på toast, helstekt entrecote med chilibearnaise, potatisklyftor och sist men inte minst gudomlig fruktsallad med vaniljsås.

Alla åt och tyckte det var gott utom 4:an som blev utan efter att han, trots upplysning om vad straffet skulle bli, envisades med att fortsätta tala om för 2:an vart han kunde stoppa upp sin flaska.

Det är så att mina öron krullar ihop sig av förfäran/förtvivlan.

VEM har lärt det rara barnet sånt språkbruk?

Efter maten föreslog jag att någon annan skulle ta hand om disken eftersom jag stått för matlagningen. Det hummades och mumlades och vips så var alla borta och jag var ensam kvar i köket...med disken...

Trots att jag demonstrativt skramlade extra mycket var det ändå ingen som visade sig innan jag var klar, men maken stack i alla fall in huvudet efteråt och undrade om han skulle gå ut och ge hästarna för natten.

Nu sitter jag här och funderar på något kännbart straff till familjen.

Alla förslag mottages tacksamt!

I brist på andra bilder visar jag i stället vart entrecoten kommer i från innan den hamnar i grytan.

(Nä, den kommer faktiskt inte ursprungligen från charkdisken om det nu var någon som trodde det.)

Två av våra "buffliga" fjälltjurar.

Goodnight, sleep tight!