Förlorade år

Förkortade mitt liv med några år i natt. 

Skulle gå upp och lägga mig och smög för att inte väcka övriga familjen som jag inbillade mig redan låg och sov, eftersom det var tyst och mörkt överallt. Mobilen i handen hade jag nyss tittat på så displayen lyste när jag skulle dra igen sovrumsdörren. Upptäckte att det låg en sladd i kläm, så jag böjde mig ner för att plocka upp den samtidigt som jag fortfarande höll handen på dörrhandtaget. När jag rätade på mig och skulle stänga dörren igen tog det stopp och displayen lyste upp ett vitt ansikte tillhörande ett spöke eller en myling eller vad som helst övernaturligt som omöjligt helt ljudlöst skulle/kunde finnas i dörröppningen just då. Flög baklänges och skrek som den tjej jag är rakt ut och väckte hela huset, inkl. hunden som började skälla hysteriskt på bottenvåningen. 

4:an blev väldigt nöjd över att helt oplanerat ha lyckats skrämma livet ur morsan.

Gammal bild och fel barn, men annars ungefär rätt. :)

Sportlov

Sportlovsvecka och dagarna fylls med mysiga skoterutflykter, korvgrillning, skid- och pulkaåkning. Eller?

Maken har "glömt" att söka föräldraledigt och jobbar därför helveteseftermiddagsskiftet, men lyckades få kompledigt igår så vi kunde komma iväg på åtminstone en utflykt.

Det var blött och grått. Skotern körde fast och skotersläden hoppade konstant av dragkroken (tills jag som kvinna löste problemet :) ). 2:an ville inte följa med och 5:an var genomblöt innan vi ens lämnat gården. När vi efter många om och men kom fram till fäbon höll alla, givetvis intrasslade i overaller, på att kissa på sig och därefter genast svälta ihjäl. 3:an ville hem direkt och efter två åk med pulkan ville även 4:an och 5:an hem. 

Familjemys så det förslår!

Skollov i den här familjen innebär om inte annat att kylskåpet alltid är tomt oavsett hur mycket jag bär hem från affären, för alla är alltid hungriga och det är alltid nån som sitter och äter. Diskmaskinen går dygnet runt, hallen är full med blöta kläder och det är alltid ett par barn som är i luven på varandra så jag får agera ringdomare och träna på röstresurserna.

Mitt desperataförhoppningsfulla "Godnatt!" besvaras ofelbart med "Har vi ätit nåt idag?" :)

Blåmärket som 1:ans häst gav mig har bleknat bort, men fortfarande har jag en öm "pingisboll" i låret. Kristallerna i öronen har lagt sig till rätta och sjukgymnasten har lyckats lossa mina axlar från öronen. Allt väl med andra ord. :)

Låret när det "var som mörkast". :)

Till veckan kör jag favorit i repris och åker till Släktforskarcentrum i Ramsele igen. 

Har hittat en intressant förfader till maken. Han var dömd till straffarbete i 2 år och 9 månader. Måste ju forska vidare om honom! Förmodligen har hans efterlevande bemödat sig om att tysta ner den skamliga händelsen eftersom ingen nu levande avkomma hört talas om det, men för en släktforskare är det rena jackpotvinsten. Finns alltid mycket mer skrivet om någon som utmärkt sig på ett eller annat vis. :)

Återkommer, eller som Schwartzenegger skulle ha sagt: I´ll be back! :)

Halt och lytt

Krämporna hopar sig. Inte nog med att axlarna fastnat vid öronen och kristallerna spökar med mitt balanssinne. 1:ans häst, ett ungerskt halvblod som bor här i vinter, tyckte förmodligen att jag var för långsam med att öppna grinden till hagen igår morse och valde att visa det genom att sätta tänderna i min högra överarm. I morse tyckte han att hunden var ett potentiellt dödshot och tog sin flyktväg över mig. Hästar på flykt är stora, tunga djur! 

Där står han och ser oskyldig ut.

Antar att jag fått vad som kallas lårkaka, för jag haltar, är svullen och ett par rejäla blåmärken håller på att sprida sig.

Folkskygg

Jag läser och uppskattar fortfarande andras bloggar, men själv har jag inget av intresse ens för mig själv att skriva om längre. Fast i går skrev jag faktiskt ett inlägg om vad som berör mig just nu, men efter en natts sömn kändes det för privat, så jag raderade det. 

Kort sagt har jag tagit väldigt illa vid mig av en anonym människas agerande och känner mig bara ledsen, paranoid och folkskygg. Vad hände med att prata med varandra, eller om det känns viktigt att vara anonym, varför inte skriva ett brev? 

Tacka vet jag djur! Dom är aldrig falska, beräknande eller långsinta.  

Som grädde på moset har tydligen mina axlar fastnat i öronhöjd och jag har blivit diagnostiserad med spänningshuvudvärk, migrän och kristallsjuka.

Släktforskning

I mitt "förra liv" släktforskade jag mycket och anordnade till och med en släktträff där jag delgav vad jag forskat fram om släkten. 

Bild från Släktforskarcentrums hemsida

Senaste femton åren har det mesta legat nere på grund av tidsbrist och andra prioriteringar, men nu ska jag och några till åka till Släktforskarcentrum i Ramsele och riktigt grotta ner oss i kyrkböckerna i två dagar.

Min handskrivna släktforskning kom tyvärr på avvägar i samband med flytten hit för drygt fjorton år sedan, men jag har varit trygg i förvissningen om att den finns sparad i mitt släktforskarprogram på gamla datorn. 

Igår när jag tänkte föra över det till nya bärbara datorn för att kunna ta den med mig upptäcker jag till min fasa att barnen lyckats radera allt. 

Nu står mitt hopp till att någon välvillig släkting från släktträffen sparat häftet med ansedlar och antavlor som jag delade ut till samtliga, annars blir det till att börja om från scratch igen.

Det sägs ju att det är av misstagen man lär sig....?

Jag och tiken skulle ha varit på hundkurs idag, men det blev inställt på grund av vädret, så nu har jag helt plötsligt en ledig dag att förfoga över. 

Tro vad jag ska kunna fylla den med? ;)

Ha det gott!