En morgon i höstas

Vaknar före klockan till en tjänstefri dag utan tider att passa och tänker att jag hinner ta det lugnt en stund innan barnen ska väckas. Konstaterar medan jag knyter på mig favorit morgonrocken och häller upp dagens första kopp att solen skiner från en klarblå himmel och jag ser fram emot en strålande vacker höstdag som jag kan spendera som jag vill.
Neeeej!!!! Jag glömde ju bort mitt städjobb igår! Springer i cirklar och försöker komma på i vilken ordning jag ska göra saker och ting för att det ska bli effektivast. Vrålar till barnen att dom måste kliva upp NU samtidigt som jag kastar fram frukost. Om jag rusar iväg till städet nu kanske jag hinner tillbaka hem tills 5:an ska skjutsas. Halvvägs ut genom ytterdörren, åter vrålande till barnen att dom måste kliva upp NUUUU eftersom jag inte kommer att vara hemma för att väcka dom en tredje gång, inser jag att städnyckeln ligger i andra bilen som maken har på jobbet. Skit och dynamit! Hastig omplanering av morgonen. Först skjutsa 5:an till skolan, sedan sitta i bilen utanför städet och vänta på att någon ska börja jobba och därmed släppa in mig. Tänker använda väntetiden till att räkna ut hur jag ska ursäkta mig för att inte ha skött mitt jobb. Innan jag hunnit ut till bilen tillstöter komplikationen "vi hittar inte våra gympakläder". Biter hårt ihop käkarna för att inte råka säga nåt olämpligt medan jag rotar igenom högarna med ovikt tvätt och undrar för mig själv hur svårt det kan vara att ha lite framförhållning. Komplikationen gympakläder löser sig och jag tar sikte på bilen, som givetvis inte startar. Säger stressat till 5:an att vi får ta motorcykeln i stället och börjar åter springa i cirklar i hopp om att komma ihåg vart alla hjälmar blivit stoppade. Då händer det otroliga! 1:an kör oannonserat upp på gården, visserligen bara för att fråga om han får lämna sin odåga till hund, men vad spelar det för roll, han har ju startkablar.
När jag kommer hem efter att ha skjutsat 5:an och ursäktande sluppit in på städet, hittar jag en glad och optimistisk 4:a, som borde ha suttit på en skolbuss vid det här laget. Busskortet är försvunnet och barnet tror sig därmed precis ha kommit på hur man kan slippa ifrån skolplikten. Ut  i bilen, som faktiskt startar och trotsa alla hastighetsbegränsningar för att ändå hinna i tid till skolan.
Nu sitter jag här med dagens andra kopp och funderar på om jag borde börja om dagen genom att gå upp och lägga mig igen?

Hundar, ungar och fjäderfän.

Jag har under våren gått en viltspårkurs med tiken bara för roligt, men det har visat sig att hon har talang för nosjobb och igår gick hon ett godkänt anlagsprov. Jag däremot har inte fullt lika stor talang när det gäller att hänga med henne i änden på spårlinan. Snavar, snubblar och plurrar. Ja just det! Trillade i ett stort surdike igår när jag trodde mig om att balansera över på en björkstam. Fick i alla fall bevisat att mina kängor är vattentäta eftersom det bruna myrvattnet fortfarande stod kvar ända upp till insidan skaften när jag äntligen klafsat mig hem igen.

Det är jobbigt att spåra.

I söndags tog jag motorcykeln och åkte en nätt liten sväng om 25 mil tur och retur till hönsmarknaden i Bodarna. "Va, motorcykel till hönsmarknad?!" tänker du, men det var med akt och mening. Kan ju då omöjligt komma hem med någon impulsköpt höna eller kalkon för den delen. Smart eller hur? :)

Vad jag däremot kom hem med, förutom en öm bak, var 7 avelsägg som jag lagt under en surhöna i hönshuset och två små perennaplantor. Eftersom jag har fyra hönor som surar har jag samlat kalkonägg och lagt under en och dom andra ligger på blandägg. Får se om det kommer något smått om sisådär tre veckor.

Förra tisdagen hade vi vårt traditionsenliga kosläpp och det var uppskattningsvis 30 barn från skolan, inklusive asylbarn från flera olika länder, som sprang runt på gården och klappade och kollade på alla djur. Så roligt att se hur exalterade barnen var över att få träffa alla olika djur och hur obekymrat alla djur lät sig klappas och kelas med trots gälla barnskrik a´la åkattraktion på Gröna Lund. 

Idag har det varit skolavslutning och jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag var en av klassföräldrarna som skulle tillhanda hålla tårta, kaffe och saft till 100-talet gäster.

Som den obotliga tidsoptimist jag är bakades tårtbottnarna, fyra stycken, sent igår kväll/natt och avslutningskläderna ströks under tiden. Dom två sista uppsättningarna med vänster långfinger nerstoppat i en mugg med kallvatten eftersom jag lyckats sätta fingerknogen mot strykjärnet.

Fyllningen och dekorationen av tårtorna skedde klockan sex i morse och dom och barnen levererades med andan i halsen och ett "bredställ" till festlokalen strax innan klockan var slagen för inmarsch.

Efter min mentala "kollaps" i samband med 5:ans födelse har jag väldigt svårt att fixa stress, så sängen hägrade efter att festlokalen var städad och tömd, men efter 1½ timme på "rosenörat" är jag tillbaka på banan igen. :)

Tack för titten och ha det gott! :)

Medeltidsdag

Senaste veckorna har ägnats åt att planera och införskaffa "rekvisita" till årets Medeltidsdag på hembygdsgården. 3:an hade förlorat ett vad med mig och skulle därför uppträda som riddare. Vadet gick ut på att jag aldrig skulle kunna fixa en riddarrustning.

Tadaa! :D

Succén var given med storögt gapande barn och turister som ville fotograferas tillsammans med en "riktig" riddare. Trots att det tydligen kändes "såååå pinsamt" låter det som om det nog kommer att vara en riddare med på nästa års Medeltidsdag också. :)

Jag har aldrig ansett mig som någon sömmerska och har i bästa fall lyckats laga några byxor till barnen, men döm om min förvåning när jag bara genom att ge mig den på det, lyckades sy dessa riddarkläder alldeles själv.

4:an var en modern getare utrustad med smartphone för att fördriva tiden. Undrar vad medeltidens barn roade sig med medans dom vaktade getter?

Medhavda geten trivdes i alla fall storligen och försåg sig av allt som fanns att äta inklusive hembakt matbröd och kardemummaskorpor. Vid ett obevakat ögonblick stal hon även en bullpåse ur någons medhavda picnickorg.

En riktig kratta

1:ans hund tillbringar mycket tid hemma hos oss eftersom både husse och matte jobbar och som retrieverkorsning älskar han att hämta och bära på saker. 

I förrgår kom han kånkandes på min järnkratta vilket inte ansågs lämpligt, så han fick vackert lämna ifrån sig den och den ställdes upp mot väggen. 

Något senare hade den tydligen blivit omkullsprungen och 5:an hade oturen att vara den som trampade på den. Pang mitt i pannan med en rejäl bula och lite blodvite som följd. 

"-Mamma det blev alldeles vitt framför ögonen." 

Jag misstänkte att det kanske blivit en liten hjärnskakning, men eftersom jag är luttrad 5-barns mamma och kan rutinen vid det här laget valde jag att inte åka in till akuten. 

På kvällen fick jag mina misstankar bekräftade när sagda barn kräktes ner min säng. 

Det blev väckning en gång i timmen natten igenom för att kolla medvetandegraden och varje gång fick jag rediga svar, så det kändes som rätt beslut att ha stannat hemma trots allt.

Bild från granngården.se

Objudna gäster

Senaste tiden har tiken, utan undantag, väckt oss med sitt skällande varje natt. Vi har klivit upp och kollat, men aldrig kunnat räkna ut vad som stört henne. Nattsömnen har minst sagt blivit bristfällig och humöret därefter. Tiken har vi idiotförklarat tills häromkvällen när jag satt vid datorn i matrummet och helt plötsligt hör hur det rasslar i väggen. T.o.m. kattgôbben lämnade ivrigt sin plats på stolen i förhoppning om att få sig en fångst.

Vi har tydligen fått in möss i väggen och självklart hör tiken deras rasslande på nätterna när det i övrigt är tyst i huset. Jag har börjat stänga matrumsdörren när vi går och lägger oss och tiken har inte en enda gång stört vår nattsömn efter det. Humöret är bättre och tiken har fått upprättelse. Frågan är bara hur vi ska bli av våra objudna gäster för gott innan dom gnagt sig igenom nåt viktigt, typ en elkabel...

Bilden lånad från Expressen

I morgon är det dags att damma av kvasten igen för den årliga flygturen. 

Hoppas vi ses! ;)